BERÖKA berø4ka, i Sveal. äfv. 032 (berö´ka Weste; ber`öka Almqvist), v. -er, -te, -t, -t; se för öfr. RÖKA. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[liksom d. berøge efter ä. t. beräuchen, t. beräuchern o. berauchen; jfr holl. berooken; se BE- o. RÖKA]
(numera föga br.)
1) [jfr ä. t. beräuchen, t. beräuchern samt motsv. anv. i dan. o. holl.] omgifva l. fylla l. låta genompyras med rök, röka (med rökelse o. d.) i (ett rum osv.), inröka (klädesplagg osv.), röka; i sht om bruket af rökelse vid religiösa ceremonier o. d. samt om bruket af rökmedel till renande af osund luft o. till desinfektion. Prästerna och Munckerna .. berökia Lijket medh Rökelse och Myrram. Petreius Beskr. 6: 32 (1615). Strax Herren vpstår om Morgonen, skal Tiänaren .. berökie Kammaren, så at han bliffuer wälluchtande. Schroderus Hoff. väck. 114 (1616). Vid återkomsten undergå .. (tolkarna i Konstantinopel) flere berökningar (för pestens skull). C. P. Blomberg hos Björnståhl Resa 6: 43 (1778). Efter fremmande, som i Byarne taga nattqvarter, böra genast .. sängkläder och fällar vädras, piskas och starkt berökas. SPF 1814, s. 55. (Vinfaten) voro (hos de gamla grekerna) .. berökta med mastix eller myrrha. Palmblad Fornk. 1: 230 (1843). Dalin (1850). — mer l. mindre bildl. Then H. Andes Eeldh beröker wåra hierta. Muræus 2: 276 (1648). Beröka med smicker. Dalin Fr.-sv. lex. (1842, under enfumer). Estlander Konsth. 296 (1867). särsk.: tända rökelse för, lofprisa. (Geijer) tycker .., att de här i Upsala alltför mycket berökt och berömt hvarandra. Anna Lisa Geijer (1838) hos Wirsén i 3 SAH 14: 228. (C. J. L.) A(lmqvist) beröktes från alla håll. Palmblad Solförm. 12 (1851).
2) [jfr t. berauchen samt motsv. anv. i holl.] svärta med rök; i sht i p. pf.: svärtad af rök, nedrökt. Till de berökta tjäll (i Finland) du gick från sved till sved. Franzén Skald. 2: 264 (1800). Dalin (1850).
