BERÖMDHET beröm4d~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. berömthed, holl. beroemdheid, t. berühmtheit]
sbst. till föreg.
1) abstr.: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara berömd. Strinnholm Hist. 4: 578(1852). Namn, hvilka under de flydda hundra åren i vår politiska och samhällshistoria vunnit hög berömdhet. Ljunggren SAHist. 1: 74(1886).
2) konkret: berömd person, celebritet; stundom om berömd sak. SvT 1852, nr 220, s. 4. Dessa begge samtida sceniska berömdheter. Sturzen-Becker S. arb. 1: 209(1861). Med namnen Anders Jonas Ångström .. och Anders Adolf Retzius .. afsluta vi denna rad af berömdheter. C. Eichhorn i Ill. Sv. hist. 6: 220(1881). Vaxkabinettet, hvars flesta berömdheter äro modellerade af bildhuggaren .. T. NF 17: 424(1893). (G. Wennerberg) kom i beröring med de berömdheter, som då gåfvo glans åt Upsala universitet. PT 1901, nr 196 A, s. 3. Tidens berömdheter på det litterära området. T. Westrin i Hist. tidskr. 22: 40(1902).
