BESKJUTBAR beʃɯ4t~ba1r, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2, adj.
(föga br.) som kan beskjutas (se d. o. I 1); jfr BESKJUTLIG. Fästningen (Bohus är) .. från Hisingen så beskjutbar, att det är endast till följe af forntidens ringa insigter i belägringskonsten, som dessa förskansningar förblifvit ointagne. Brunius Resa 1838 66 (1839).
