SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1905  
BESKNA bes3kna2, äfv. (i sht i Sveal.) BÄSKNA bäs3kna2 (bä`skna Weste, b`ässkna Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE. (med afs. på stammens former jfr BESK, adj.)
Etymologi
[fsv. beskna; jfr nor. beiskna, ä. d. beskne; afl. af BESK, adj.]
(mindre br.) blifva besk. Lex. Linc. (1640). Sahlstedt (1773). Dalin (1850). Cavallin (1875). Wenström o. Harlock (1904).
Särskild förbindelse:
BESKNA TILL 10 4. (mindre br.) — bildl. Under årens gång har gubbens humör mer och mer besknat till.
Spoiler title
Spoiler content