SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1905  
BESKÄLLARE beʃäl4are, i Sveal. äfv. 0302 (beskä´llare Weste; besch`ällare Almqvist), sbst.2, m. l. r.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Ordformer
(-skälare Broocman Hush. 3: 22 (1736), Möller Jordbr. 78 (1881); -skelare (-schel-, -siel-) Carl XI i Hist. handl. XVIII. 2: 22 (1686), 33 (1687), Broocman Hush. 1: 86 (1736: Beskelare-tiden); -scheler (-sieler) Carl XI i Hist. handl. XVIII. 2: 25 (1687), Salander Gårdsf. 26 (1727). -skällare Ihre Gl. (1769) osv.)
Etymologi
[liksom d. beskeler af t. beschäler, vbalsbst. till beschälen (se BESKÄLLA, v.2); jfr t. schäl- l. schellhengst]
hingst som brukas till betäckning, afvelshingst. Carl XI i Hist. handl. XVIII. 2: 22 (1686). Jag är .. i sinnet til at hålla uthi Skåne en 30 häller 40 besielare uppå Fliinge och Dalby, til at låta beteka främmandhe stoo medh dher i landhet. Dens. Därs. 33 (1687). Hingsten (får) icke vara yngre än 6, och icke äldre än 14 högst 15 år, när han brukas til beskälare. Broocman Hush. 3: 22 (1736). C. F. Dahlgren S. arb. 4: 35 (1822). (Hingstar) hvilka från de Kongl. stuterierna utsändas såsom beskällare. Tidén Bosk. 4 (1841). (Sto) med föl vid sidan fallet efter Statens beskällare. SFS 1872, nr 74, s. 11. Abramson Ardennerafveln 103 (1901). — jfr FULLBLODS-, HALFBLODS-, KOMPANI-, LANDT-, SKVADRONS-, SOCKEN-, STAM-, STUTERI-BESKÄLLARE m. fl.
Ssgr: BESKÄLLAR-030~ l. BESKÄLLARE-DEPÅ0300 ~02. hingstdepå; jfr -INRÄTTNING o. BESKÄLLERI 2 samt LANDT-BESKÄLLARDEPÅ. —
-INRÄTTNING~020. (föga br.) jfr -DEPÅ samt LANDT-BESKÄLLARINRÄTTNING. —
-KONDITION~102. särsk. i förb. i (god) beskällarkondition, i sådant skick som en hingst bör vara för att med fördel kunna brukas ss. beskällare. Abramson Ardennerafveln 148 (1901). —
-SJUKA~20. veter.
1) benämning på ett smittosamt utslag på könsdelarna (o. därinvid liggande kroppspartier) hos afvelsdjur, i sht hästar; särsk. i förb. godartad beskällarsjuka; jfr -UTSLAG. Godartad beskällaresjuka (beskällareutslag, aphthæ) gifver sig tillkänna med blåsor på könsdelarnes slemhinna, kring ändtarmsöppningen, på jufret och insidan af låren. Lundberg Husdj. sjukd. 554 (1868). Vennerholm o. Svensson Husdj. sjukd. 43 (1892). Bohm Husdj. sjukd. 105 (1902).
2) benämning på en sjukdom hos hingstar o. ston som yttrar sig i ansvällning af, blödningar från o. sår på könsdelarna m. m. o. anses härröra från infektion gm ngt slag af mygg; särsk i förb. elakartad beskällarsjuka. Beskällaresjuka, elakartad (Morbus coitus) förekommer blott hos afvelsdjur bland hästsläktet ..; man vet ej med säkerhet, om den förekommit i Sverige. Vennerholm o. Svensson Husdj. sjukd. 41 (1892). Bohm Husdj. sjukd. 105 (1902). —
-TID~2. (numera knappast br.) betäckningstid; jfr BESKÄLLNINGS-TID under BESKÄLLA, v.2 Beskelare-tiden ändas mit vti thenna månaden (dvs. maj). Broocman Hush. 1: 86 (1736). —
-UTSLAG~20 l. ~02. = -SJUKA 1. Lundberg Husdj. sjukd. 554 (1868; se under -SJUKA 1). Vennerholm o. Svensson Husdj. sjukd. 43 (1892).
Spoiler title
Spoiler content