SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1905  
BESKÄRMARE beʃær4mare, i Sveal. äfv. 0302 (beskä´rmare Weste; besch`ärrmare Almqvist), m.||ig. (om kvinna användes dock hellre BESKÄRMARINNA); best. -en, äfv. -n; pl. =.
Ordformer
(beschermer G. I:s reg. 12: 265 (1539))
Etymologi
[fsv. beskärmare]
(numera bl. i högre stil) person som beskärmar (se BESKÄRMA, v.1). Som en Regerende konnungh, och dhen helige Christelige troes öffuerste beschermer. G. I:s reg. 12: 265 (1539). RARP 4: 233 (1649). En Frihetens beskärmare. Nordberg 1: 254 (1740). Att anses för hennes riddare och beskärmare för allt slags oförrätt .. skulle han .. skatta för en ära. Atterbom FB 203 (1818). En bildningens beskärmare. M. Weibull i Ny sv. tidskr. 1883, s. 38. — särsk.
a) (†) med prep. öfver. The Suenske .. skulle wara .. beskermare öffuer stichten och hela clerekerijt i Lijffland. O. Petri Kr. 279 (c. 1540).
b) (i sht i religiös stil) till BESKÄRMA, v.1 2 a. O gudh theras beskermare som hoppas til tigh. Mess. 1531, s. C 3 b. Judit 6: 13 (Bib. 1541). Den högste Gudhen, som ähr echtenskapsens rette instichtare och beskermare. A. Oxenstierna Skr. 1: 630 (1647). Tig lefwande, alzmächtige och ewige Gud, .. all tings skapare och beskiärmare, .. åkalle wi. Handb. 1693, s. 79; jfr Handb. 1894, s. 23. O Gudar, de oskyldigas Beskiärmare! Ehrenadler Tel. 154 (1723). Du, Herre Gud! är Hämnaren, / Förbarmaren, Beskärmaren. Ps. 1819, 381: 3. Balder, solens gud och beskärmare. Rydberg Gudasag. 84 (1887). — särsk. om skyddspatron l. skyddshelgon. Fruchtade man sigh för Eldzwåda, så anropade man S. Larsz för sin Patron och Beskärmare. Rudbeckius Luther Cat. 30 (1667).
Spoiler title
Spoiler content