BESKÄRMELSE beʃær4melse, i Sveal. äfv. 0302, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
vbalsbst. till BESKÄRMA, v.2: (häftig l. öfverdrifven) utgjutelse af harm l. ovilja l. ledsnad l. häpnad osv.; (högljudd l. öfverljudd) klagan, lamentation, jeremiad; i sht i pl.; ofta med prep. öfver. Deras (dvs. åskådarnas vid afrättningen) tanklösa utrop och beskärmelser. Crusenstolpe Mor. 1: 86 (1840). Just. Canzleren v. Koch, som utbrast i grufliga beskärmelser öfver Adeln, .. som icke hade intresserat sig för utgången (af en votering). Stenhammar Riksd. 3: 236 (1848). Hans (dvs. Neckers) och dotterns (madame de Staëls) beskärmelser gå ända derhän, att de väcka leda. Hedin Rev. qv. 442 (1880). Alla beskärmelser öfver vigselformulärets anstötlighet äro fullkomligt oberättigade. VL 1894, nr 292, s. 3. Det .. går (icke) an att under mer och mindre högljudda beskärmelser lägga armarna i kors inför ett samhällsondt, som kräfver starka och effektiva botemedel. PT 1898, nr 214, s. 2.
