SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
BESPIKA bespi4ka, i Sveal. äfv. 032 (bespi´ka Weste; besp`ika Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[af BE- o. SPIK l. SPIKA (se BE- II 1 d anm.); jfr t. benageln]
(föga br.)
1) [jfr t. die schuhe benageln] beslå med spikar. En bespikad sko-klack. Serenius (1734; under beset). Möller (1807). Almqvist (1842). Sv. o. t. handlex. (1872).
2) [jfr t. mit brettern benageln] beslå (med ngt som fastspikas l. påspikas); öfverspika (med ngt). Omkring denna stock var en stege anbragt, bespikad med tvärt öfver lagda bräder. Emanuelsson Polyb. 1: 43 (1833).
3) fästa med spik, fastnagla, fastspika, påspika. Almqvist (1842). Dalin (1850).
4) [sannol. utgående från 3 samt BESITTA 8 slutet] (i Finl., föga br.) eufemistiskt i svordomar: anamma (se d. o. 7 b), besitta (se d. o. 8 slutet). Jäkeln bespike er, edra pojkbytingar. Topelius Läsn. f. barn 1: 117 (1858, 1883). Ni är, böfveln bespike, en präktig flicka. Dens. Vint. I. 1: 213 (1880; uppl. 1859: tamme f-n). Jag tror, katten bespike, att de intagit både Troja och Jerusalem. Därs. 292 (1880; uppl. 1859: tamme f-n).
Spoiler title
Spoiler content