publicerad: 1904
BESITTA besit4a, i Sveal. äfv. 032 (besi´tta Weste; bes`itta Almqvist), v. -er, -satt, -sutto, -suttit, -sutten; se för öfr. SITTA samt BESUTTEN. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, A. Oxenstierna Skr. 2: 93 (1612), Schroderus Liv. 888 (1626)), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ARINNA (föga br., Wikforss (1804, under besitzerinn), Palmblad Fornk. 1: XL (1843)), -ERSKA (föga br., Lind (1749, under besitzerin)).
1) (†) intr.: sitta; bo.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d. o. mnt. samt ä. t. besitzen o. besitzen bleiben] i uttr. blifva l. vara besittande(s), sitta kvar, (för)blifva sittande; sitta. Rådett bleff besittiendes att ransacka och ende allahanda sacker allt intill mörckan kom. HSH 2: 7 (c. 1522). Wij haffuom en sådana öfuerstaprest, som besitiandes är på höghre sidhon maiestatennes stools j himmelen. Ebr. 8: 1 (NT 1526; Bib. 1541: sitter, Vulg.: consedit, Luther: gesessen ist). — oeg.: sitta l. stanna kvar (på den plats l. i den ställning man innehar). Sex .. skule bliffue besittiande vijd domkirkien j the beste prebender. G. I:s reg. 4: 317 (1527); jfr b. (Borgare o. bergsmän) kunde .. icke widh macht eller besittiendes blifwa (om ej s. k. landsköp stäfjades). Därs. 16: 6 (1544). Konungar, som sigh .. medh honom vthi förbund .. inläto, lät han .. blifwa widh sine Rijken besittiande. Schroderus Liv. 604 (1626). Sedhan then klick hans nampn vppå lades, hadhe icke Quintius kunnat blifwa vthi Rådet besittiande. Därs. 710. Växiö domk. akt. 1688, nr 964.
b) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d. o. mnt. samt ä. t. besitzen o. besitzen bleiben] i sht i uttr. blifva l. vara besittande(s), (för)blifva l. vara boende l. bosatt l. bofast, hafva sin bostad, bo, bo kvar, stanna kvar (jfr 4). En daghakarl then ingenstädz besittiande är. Syr. 37: 14 (Bib. 1541). Wdi huadt hæredt och vidh huatt kyrker the (dvs. klerkerna) boendes ock besitiandes ære. Vg. fornm. tidskr. 8—9: 109 (i handl. fr. 1544). I wele haffwe ther Twå Prester besittiende, som nepplige kan en behielpe sigh. G. I:s reg. 19: 136 (1548). Finnar äro .. besittiandes i Ångermanland. Bureus Suml. 43 (c. 1600). Zbith är een liiten Stadh, belägen widh Röda Hafwet, hwarvthi och een aff the förnembste Herrar besitter. Kiöping Resa 23 (1667). Han skall blijfua besittiandes på den halfua gården och gifua M(agister) Swen åhrligen skatt der vthaf. Växiö domk. akt. 1677, nr 327. — särsk. i p. pr. i adj. anv.: bofast. Besittiende Bergxmän, som man swerlige kan beweghe, atth ware på noghen tijd från theres Bergxwärck. RR 30 jan. 1547.
c) [utveckladt ur a] i uttr. blifva besittande(s) l. besitten, stanna på platsen, stupa. Her Öfwerste Gnoyensky .. hafwer på Slottet Pinzow af några 1000. Bönder .. warit kringhwerffd .., men han håller sigh rätt wäl, och hafwa allareda några 100. för samma Slott most blifwa besittiandes. N. Av. 15 maj 1656, nr 1, s. 1. Öfwer 60. Pohlacker (äro) blefne besittne, Förty the för ångest skul snart icke hafwa see kunnat. Därs. Relation 27 febr. 1657, s. 3.
d) [jfr motsv. anv. i ä. d.] i uttr. blifva besittande(s), (fortfarande) sitta fast, sitta kvar, sitta. Fästningaringen moste wara skickat effter Fingren, skal han annars ther på besittiandes bliffua. Johannis Fästn. P 7 a (1604).
2) [jfr motsv. anv. i mnt. o. mht.] (†) belägra. Bestallat, belagd, besittin. Lex. Linc. (1640, under insessus).
3) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (†) eg.: sitta på l. i (ngt). Ther hafwa Flugorna hans (dvs. räfvens) hela krop besitit, och så när all Blodhen vthsughit. Fosz 484 (1621). Stemmerne .. skall den sambla som frembste rummet hafwer och besitter. RARP 1: 6 (1626; i fråga om omröstning på Riddarhuset). Den gemensamma bänken på Gymnasium är ett fädernesland i smått, hvilket .. sammanhåller de sodaler, som på samma gång besuttit den. Törneros Bref 1: 194 (1826). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i mnt. o. t.] i uttr. besitta tronen o. d., sitta på l. bekläda l. innehafva (jfr 6) tronen. Iagh .. bliffuer werdigh til at besittia mins Fadhers Stool. L. Petri Sal. vish. 9: 12 (1561). (Sigismund) skulle närmast vara att besittja Konungasätet (efter Johan III). S. Elofsson i HSH 12: 185 (1599). Emedan H: K: M:t nu .. sijn höge Konungzlige Thron i twenne åhr personligen besuttidt. RARP 4: 99 (1647). Murberg Ath. 3 (1776). Strinnholm Vas. 3: 492 (1823; efter äldre källa). — i bild. Visserligen har man aldrig med en sannare blygsamhet (än Kellgren) besutit en af thronerna i vitterheten. Leopold 6: 61 (1798). Hagberg Shaksp. 7: 240 (1849).
b) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt. o. ä. t.] i uttr. besitta rätten l. domstolen l. tinget, äfv. besitta en rättegång l. en dom o. d., sitta till doms, sitta l. fungera som domare, sitta l. hålla ting; döma. Ath han .. jn för en besittin rett (dvs. sittande rätt), bleff epter Swerigis lagh sagd i frå liiff oc godz. G. I:s reg. 11: 220 (1537). Heredzhöffdinger, som domstolen besittia kunne. Oxenst. brefv. 1: 141 (1620). (Censorerna sågo helst) at thet Romerske Folcket .. wille ther vthöfwer en rättegång besittie. Schroderus Liv. 838 (1626; lat. judicium .. faceret, t. dass das gantz Römisch Volck .. eyn Gericht vber sie besessen). Eij heller tror man att en sochnestämma skall hafwa macht besittia någon domb i Kongl: Maij:ttz egen sak och af sin godtyckia döma. Växiö rådstur. prot. 1661, s. 47. Häradzhöfdingarne besittia Rätten uthi egne persohner. Stiernman Riksd. 1481 (1664). Hälst fördij at Tinget innan 3. wekor skall angå och besutit warda. Växiö domk. arkiv 1667, nr 269. jfr: I medler tijdh besittia hvar (af riksråden) sitt Collegium och agera sitt embete. RP 7: 346 (1638).
c) [jfr ä. d. besidde oc regere en hest, t. ein pferd besitzen] med obj. som betecknar riddjur: sitta på, rida. Är icke nogh at man kan besittia sin Häst och styra sin Glafwen. Brahe Oec. 10 (1585). (Adelsman) skal hålla en så godh Häst, at han är wäl wärder Fyretijghe Loodh Silfwer .., och ther til en warachtigh (dvs. vapenför) Karl, som Hästen besitter. Adelspriv. 10 jan. 1612, s. C 1 b. RARP 6: 269 (1656). Hallenberg Hist. 5: 26 (1796). jfr: Dher ingen annan karll för handhen wara kan, till att besittia hesten medh. Växiö domk. arkiv 1676, nr 243; jfr 7.
4) [jfr fsv. som husit besitter samt motsv. anv. i ä. d. o. ä. holl.] (†) bo på (en gård o. d.) l. i (ett hus, en stad o. d.), bebo (jfr 1 b). G. I:s reg. 3: 90 (1526). Then til Jerusalem sägher, War besittin, Och til Juda städher, Warer bygde. Jes. 44: 26 (Bib. 1541; öfv. 1904: det skall blifva bebodt, Sept.: κατοικηϑήσῃ, Vulg.: habitaberis, Luther: sei bewohnet). The städer och fäste som the (dvs. västgoterna) så mångostädes vunno och intogo, ville the icke .. besittia, hållandes för meera ähra, öfver fasta städer rådha, än them besittia eller byggia. L. Petri Kr. 13 (1559). I de skogwuxne och tuntt besittne Landzändorne. RARP 4: 619 (1651). Postmästaren hafwer i long thid besutit thet gambla Ridderhuset och brukat wåningerne sig till nytta. Därs. V. 1: 144 (1652). Then flere huus äger, än han sielff besitter. Sthms stadsord. 1: 154 (1661). Åhr 1606. skickades först ifrån Engelland .. till Virginien Inwånare, till att besittia Landet. Amer. 12 (1675); jfr 5.
5) [jfr motsv. anv. i ä. t. samt 7] (†) taga i besittning; intaga. Salighe äro the sachtmodighe, ty the skola besitia jordena. Mat. 5: 5 (NT 1526; öfv. 1883: ärfva jorden, gr. κληρονομήσουσιν, Vulg.: possidebunt, Luther: besitzen); jfr Ps. 1536, s. 34. Komen j mins fadhers welsignadhe, och besitter thet rike som idher är tillreedt. Mat. 25: 34 (NT 1526; öfv. 1883: tagen i besittning, gr. κληρονομήσατε, Vulg.: possidete, Luther: e(r)erbett). Then som tröster vppå migh han skal ärffua landet, och besittia mitt helgha bergh. Jes. 57: 13 (Bib. 1541; Sept.: κληρονομήσουσιν, Vulg.: possidebit, Luther: besitzen). In bona alicujus venire .. Besittia ens goda. Lex. Linc. (1640, under venio).
6) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t. samt lat. possidēre; denna bet. antages af Grimm Wb. 1: 1627 vara utvecklad ur 3 o. stå i sammanhang med den i medeltida tyska rättsurkunder omtalade seden, att den nye innehafvaren af en fastighet, till tecken att han nu var herre där, satte sig på en trebent stol på den mark l. i det hus han förvärfvat (jfr Grimm D. rechtsalterth. 80, 187, 557 (1828))] (i sht i skriftspr.) vara i besittning af, äga, hafva; äfv. (numera hufvudsakligen i juridisk stil) innehafva (vare sig med l. utan äganderätt); i sht med afs. på konkret (fast l. relativt värdefull lös) egendom. G. I:s reg. 3: 108 (1526). När Försten giffuer enom sinom son en skenck aff sitt arff, thet samma skal höra hans sönom til, och the skola besittia thet för itt arff, Men om han någhot skencker enom aff sina tienare aff sitt arff, thet skola the besittia alt in til frijåret. Hes. 46: 16 (Bib. 1541; Luther: besitzen). Hwar och en besatt sin wijngård .. medh fridh. 1 Mack. 14: 12 (Därs.). Opit breff för Olof Jonson j bergzlagen, att besittie Jämpteboda, så länge han kan göre ther aff lijke och skääl (dvs. utgöra sina skyldigheter för gården). G. I:s reg. 16: 351 (1544). Wij skole wara honom (dvs. vår nästa) behielpelige, at han må sitt behålla och besittia. Kat. 1572, A 8 a. Landboo, som besitter eens gård, och giffuer honom der aff rentan. Lex. Linc. (1640, under incola). Riksens invånare äga och besittia jorden och de landsens härligheter, som Gud och naturen beskiärt. 2 RARP 3: 370 (1723). Ther man någon fast egendom eller rättighet i så lång tid oqvald och ohindrad besuttit .. hafwer. JB 15: 1 (Lag 1734). Kungörelse, angående vilkoren, hvarunder utländske män kunna förvärfva och besitta fast Egendom i Riket. SFS 1829, s. 201. Hvad du i dag besitter, skall kanske i morgon af förgängelsens hand dig frånryckas. Wallin 2 Pred. 1: 97 (1831). (Göterna) besuto samma länder, de fordom så namnkunniga Skytherna innehaft. Strinnholm Hist. 1: 50 (1834). Den som besatt de yppersta ston var sonen af Pheres. Johansson Hom. Il. 2: 763 (1846). Rysslands afträdelse i Teusin (1595) af hvad det aldrig besuttit. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 51 (1881). SFS 1881, nr 17, s. 1. De besittande klasserna. Wicksell Förel. 1: 4 (1901). Vi undertecknade äkta makar förklara härmed vår yttersta vilja vara, att den af oss, som öfverlefver den andra, skall under sin återstående lifstid orubbadt besitta och nyttja den aflidnes hela kvarlåtenskap. Advokaten 196 (1902; i testamentsformulär). Eschelsson Besittn. 6 (1904). — särsk.
a) i fråga om andlig egendom (jfr e). At besittia och jnnehaffua, thz arff som Christus oss förwerffuat haffuer. O. Petri Men. skap. 76 (c. 1540). Troon .. gör Jesum til sin egen, tillijka medh alt thet goda han äger och besitter. Muræus 1: 39 (1648).
b) (†) med afs. på pastorat. Then her Olaff som nu besitter sama gäll. G. I:s reg. 8: 235 (1533). När någor Soknaprest warder beswärat medh siukdom, .. så at han icke förmå lenger besittia sitt Geld. L. Petri Kyrkoord. 69 a (1571).
c) [jfr ÄGA i motsv. anv.] (†) i p. pr. i pass. bem. At .. Styr- och Lotsmän .. för extraordinarie utlagor af deras besittjande hemman .. skola vara befriade. Amir.-coll. circ. 8 nov. 1753, § 2.
d) med sakligt subj.; för att beteckna att obj. hör till l. ingår som del i subj. En .. sångare, som .. underlagt svenska vitterheten en ny .. tillhörighet, den episka sången: ett skaldeslag, som hon intilldess mera tillegnat sig än besutit. Leopold 6: 21 (1800; med syftning på G. F. Gyllenborg). För att benämna kamelen besitter (arabiskan) ett mångfaldigt större antal (ord än lapskan för att benämna renen). E. H. Tegnér i Ydun 58 (1869). Ej mindre än 73 (sv. adliga) ätter besitta allenast en manlig medlem. Fahlbeck Sv. adel 2: 16 (1902).
e) med afs. på egenskap, naturgåfva, kunskap o. d. Han besitter stor förmåga att behärska sig, att förställa sig. Hon besitter många goda egenskaper. Ågren Gell. 17 (1757). Han må .. besitta hur mycken lärdom som hälst. A. Retzius Skr. i sk. ämn. 196 (1835). (Nicander) besatt i hög grad konsten att ”säga saker vackert”. Sturzen-Becker S. arb. 1: 74 (1861). Helt säkert besatt den charmanta baronne de Hall jämte andra talanger också sångens gåfva. Elkan John Hall 368 (1899). D. .. besatt goda pedagogiska insikter. Wirsén i PT 1903, nr 94 A, s. 3. — med saksubj. Slaggen .. besitter en .. ringa hydraulisk förmåga. Tekn. tidn. 1871, s. 103. Heidenstam Vandr. 80 (1888).
7) [möjl. utveckladt under inflytande af BESÄTTA] (†) (eg. medelst ngn l. med hjälp af ngn) intaga l. innehafva; besätta; med prep. med. Paa thet thenne stad (Stockholm) måtte for alle andre, mett gode trogne Swenske borgare besitten bliffwe. G. I:s reg. 10: 271 (1535). I hela Egyptj lande, jfrå then tijdh at thet medh folke besätit wardt. 2 Mos. 9: 24 (Bib. 1541). Kongl. M:tt haffuer latidt medh bönder besittie en part aff the nys vptagne affuelsgårder. HSH 27: 2 (1561). Vpgåfuo the tå vthi reddoga Befestningen, hwilken Storfursten sedan alt medh Muskowiter lät besittia. Petreius Beskr. 1: 60 (1614). (Hemmanen äro) mäst .. medh gamble gubber och oföhrt fålck besuttne. RARP 7: 14 (1660).
8) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera bl. i religiös o. arkaiserande stil; jfr dock slutet) hafva i sitt våld; behärska; oftast om ond ande o. d.; äfv. om begär, lidelse o. d.; jfr BESATT 1 samt BESÄTTA i motsv. bet. (Vi) läte .. dryckenskaps diefwulen så gruffueliga ridha och besittia oss. P. Erici 1: 180 b (1582). Hin onde alt förut i bygden skulle gå, / Besittia folk, och them med onda wärcker slå. Kolmodin Qv.-sp. 1: 610 (1732). Därs. 2: 399 (1750). Alt visar nogsamt, at the orene andar, som besutit folk, varit varelser, särskilde ifrån them, som besatte varit. Büchner Concordans 160 (1754). Hvad illska / Besitter dig ..? J. G. Oxenstierna 4: 66 (1815). Djefvulen besitter honom. Almqvist (1842). (De onda andarna kunna) icke mer så lätt .. lekamligen besitta menniskorna. Ternström Roos Pred. 129 (1845). (Begären) besitta dig alltigenom. Rudin 1 Evigh. 1: 22 (1870, 1878). — särsk. (fullt br.) ss. svordom, vanl. i formen besitta, oftast med (eufemistiskt) utelämnadt subj., ofta med utelämnadt obj.; jfr ANAMMA 7 b, ANFÄKTA I 5, REGERA. Jag vet det väl, men besitta den som först kom up med den Seden. Lagerström Jeppe 11 (1735). Besitta mej, här är ju ingen tid. Bellman 1: 82 (1769). ”Du har väl något ock åt mig?” / Nej! — ”så må hin besitta dig, / Hvad hade du då här att göra? ..” Stenhammar 137 (1795). F-n besitte strunten! Atterbom (1811) hos Ljunggren SVH 4: 226. Ä di (dvs. sedlarna) otransporterade? Ja besitta dä! Cederborgh Ridd.-kand. 32 (1816). ”Nå, besitta, skall icke jag följa med någondera (ångbåten)”. Törneros 42 (1824; Bergströms uppl.). Hin besitta / Så glad han blef! C. F. Dahlgren S. arb. 1: 109 (1831). Nå så besitta mig, gråter han inte han, den juvenalen! Wennerberg 2: 149 (1849, 1882). Besitta och regera! Dalin (1850). Sehlstedt 1: 104 (1850, 1861). Anm. I st. f. besitta i denna anv. förekommer ngn gg (den eufemistiska) ombildningen BESITTINGEN [bildadt efter mönstret af FASINGEN, HUNDINGEN, TUSINGEN m. fl.]. Gamle Lars i Stafsbygget stal en gång bara så litet som en vagnsaxel och besittingen fick inte karlen sen heta Axelson i all sin tid. SvD 1897, nr 98, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content