SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
BESPORRAD bespor4ad, i Sveal. äfv. 032, p. adj.
1) [af BE- II 1 d o. SPORRE; jfr t. bespornt samt SPORRAD] (mindre br.) försedd med sporre l. sporrar. Gosselman Col. 2: 155 (1828, 1830). En ryttare .. med .. besporrade kragstöflor. Rydberg Frib. 83 (1857, 1866). Besporrade ridstöflar. Topelius Vint. II. 1: 202 (1879, 1881).
2) [efter t. gespornt, bespornt; jfr nylat. calcaratus samt SPORRAD o. SPORRE i naturvetenskaplig bem.] (föga br.) naturv. försedd med sporre (i naturvetenskaplig bem.) l. sporrliknande utskott. Marklin Illiger 297 (”307”) (1818; t. gespornt; om skenben hos insekter). Därs. 400 (t. gespornt; om blomfoder). Gymnadenia Br. .. läppen bred och treklufven, besporrad. Nyman Växt. naturh. 2: 318 (1868); jfr BRUD-SPORRE.
Spoiler title
Spoiler content