SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1906  
BESTRYKARE bestry4kare, i Sveal. äfv. 0302, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =. (föga br.) person som bestryker. Schenberg (1739). Heinrich (1814). — särsk. [utgående från nedan anförda ställe hos Hes.] (i religiös stil, föga br.) till BESTRYKA 1 slutet, i förb. lös bestrykare, (världsligt sinnad) andlig lärare, i sht predikant, som förskönar l. öfverskyler (sina åhörares) synder i st. f. att bestraffa dem. Hes. 13: 11 (Bib. 1541; se under BESTRYKA 1 slutet). Var icke af de lösa bestrykare, som predika folket ur landet, utan af de tordönsbarn, som väckia upp syndaren af sin säkerhets sömn. Frese Vitt. 373 (1726). Lind (1749; under polsterprediger). De lösa bestrykare, som försumma själen för verldsliga anläggningar och göra sitt embete för jordisk vinning. Hallman Vitt. 2 (c. 1756). (Somliga) veta ej att åtskillja om det är en redelig Lärare eller en lös bestrykare, som predikar. Murbeck Catech. arb. 1: 103 (c. 1765). Berggren Pred. 26 (c. 1870).
Spoiler title