SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
BESTÖRTAD, p. adj.
Etymologi
[sannol. efter t. bestürzt (se BESTÖRT)]
(†)
1) = BESTÖRT a. Nu .. är man (dvs. befolkningen i Riga) der öffver (dvs. öfver vissa pålagor) myckit bliffvin bestörtat. RP 6: 188 (1636). Then Muscowitiske Gesandten .. bleff mycket bestörttat och förskräckt (öfver svenskarnas seger). N. Av. 21 aug. 1656, Extr. s. 4. Schultze Ordb. 5071 (c. 1755).
2) [sannol. efter t. dial. bestürzt auf, möjl. af nt. bestürd up (se BESTYRD), i det att detta ord förväxlats med bestürt, p. pf. af bestürten, göra bestört; jfr dock t. verstürzt auf (se FÖRSTÖRT)] i förb. vara bestörtad på, (envist) hålla fast vid, hålla på. Churfursten är .. högt på den Pragiske friden bestörtadt. A. Oxenstierna i HSH 37: 80 (1635).
Spoiler title
Spoiler content