SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
BESVIKNING besvi4kniŋ, i Sveal. äfv. 032, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till BESVIKA. — särsk.
1) (†) till BESVIKA 3: bedrägeri, förfalskning. Lex. Linc. (1640; under lacuna).
2) (ny anv., föga br.) till BESVIKA 4, konkretare: (känsla af) besvikenhet, missräkning; jfr BESVIKELSE 2. När han .. ej förmådde fängsla sina åhörare, erfor han en bitter besvikning. AB 1899, nr 86 B, s. 2. Camilla Collett .. som lidit sin bittraste besvikning såsom kvinna i sina unga känslor för Welhaven. Westermarck F. Runeberg 78 (1904).
Spoiler title
Spoiler content