SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
BESVIMNING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
(†) vbalsbst. till BESVIMMA, = BESVIMMELSE; särsk. i uttr. falla i (en) besvimning, falla i vanmakt. (Han) föll .. hasteligen vthi een Beswimning. Schroderus Osiander 1: 478 (1635). Elake beswimninger, som migh undertijden uppå kombne äro. HSH 16: 151 (1667). Itändt Tobak, vti besvimningar, för näsan hållit, .. hielper strax. Roberg Beynon 243 (1727). (Hon) låg därute, uti en besvimning. Lagerström Bunyan 2: 31 (1737). Jag blef så förskräckt, at jag å nyo föll i en besvimning. De Foë Rob. Cr. 13 (1752, 1772). E. Lencqvist (1776) i Hist. arkisto 9: 40.
Spoiler title
Spoiler content