BESVÄRSAM besvæ4r~sam1, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2, adj.
(numera bl. i bygdemålsfärgad framställning i mellersta o. norra Sv. samt i Finl., föga br.) besvärlig (se d. o. 4). Roten är besvärsam att få. Linné Ungd. 2: 124 (1732). Hade vi det (dvs. hvad som fordras i klimatologiskt hänseende) noga bekant på alla våra köksväxter och sädesarter, vore deras ans mindre besvärsam, men säkrare. Dens. Sk. 126 (1751). Innan detta framkommer, lärer Min H:r Broder fått sin besvärsama inquartering. Dens. (1772) hos Fries Linné 2: 324. Nordforss (1805). Meurman (1846).
