BESY besy4, v. -r, -dde, -tt, -dd. vbalsbst. -ENDE.
Etymologi
[jfr d. besy, äfvensom holl. benaaien, t. benähen; se BE- II 1 a γ o. SY]
(föga br.) sy fast på (ngt); i förb. besy med ngt, fastsy ngt på (ngt), pryda l. smycka (ngt) med ngt som fastsys därpå. Besy en klädning med band. Serenius (1734; under trim). En svart sammets borda, hvilken borda var på ändarna besydd med et silfver glitter-band. Linné Sk. 42 (1751). Hals och ärmar (å linntyget) besydde med spetsar. 1 Saml. 1: 315 (1773). Om sultanen den (dvs. farmoderns bröllopsschal) besydde / med hvar pärla i sin säck. Heidenstam Dikt. 143 (1895). — jfr GULD-BESYDD.
