BETITTA betit4a, i Sveal. äfv. 032, v. -ade.
(hvard., mindre br.) titta på, (hastigt o. nyfiket) se på, beskåda. Äfven om man blott far förbi här bör man betitta en egendomlig utskäring. Lindström Gm Härjed. 73 (1894). (Jag) Önskar dock / ej betittas hela vägen / utaf en i rutig rock. Roos Aderton år 12 (1902). Man är ute och flanerar, tittar på folk och blir betittad. SD 1905, nr 323 B, s. 2.
