publicerad: 1907
BETRODD betrωd4 (betro´dd Weste), p. adj. -are (gradf. dock föga br.); n. -trodt -trωt4.
Ordformer
(-trodd. G. I:s reg. 2: 79 (1525) osv.; -trodder Wivallius Dikt. 107 (1641), Lindh (1749). -troodh G. I:s reg. 2: 72 (1525); -troder G. I:s reg. 4: 160 (1527), Växiö rådstur. prot. 534 (1634); -troodd 1 Mack. 10: 37 (Bib. 1541), Rudbeckius Likpr. ö. Anna Oxenstierna A 1 b (1618: höghbetroodde). -trogen Dom.-regl. mom. 34 (c. 1530))
Etymologi
motsv. BETRO 1: som man litar på, som har förtroende, som pålitlig l. trovärdig ansedd, väl ansedd. G. I:s reg. 2: 246 (1525). (Vi förundra oss) ath en slick skalk (som daljunkaren) skal nær eder betrodh vara, .. så som tilförna her pæder canceller, med sin lögn och bedregerij hoss eder betroder var. Därs. 4: 160 (1527). När tå sex eller tolf, mera eller mindre godhe betrogne Män haffue thet sworet. Dom.-regl. mom. 34 (c. 1530). Phærechydes .. är en aff dhe äldste, wijsaste och mycket i historien wäl betrodd Græc. Rudbeck Atl. 2: 19 (1689). Tolf Män på hvar ort, som .. voro de äldste och mäst betrodde i bygden. Dalin Hist. 1: 199 (1747); jfr a. Väl betrodd. Icke betrodd; illa betrodd. Almqvist (1844). Från östra Littauen skickade Oginski .. en betrodd agent till Moskva med ansökan om bistånd. Hjärne K. XII 140 (1902). Mest grämde det honom att inte vara betrodd längre. Geijerstam K. Brandt 191 (1904). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] med bibegrepp af BETRO 2: som på grund af det förtroende han åtnjuter får mer l. mindre maktpåliggande uppdrag l. förtroenden l. anlitas i offentliga värf. En af samhällets mest betrodde män, handlanden X. G. I:s reg. 2: 72 (1525). Någhre vthwalde .., the Konungen vthi sin största handel såsom sitt betroodda Rådh bruka skal. 1 Mack. 10: 37 (Bib. 1541; Luther: als vertrawete Rete). (Jag rymde från Polen till Sverge) Och wardt seen säll, betrodder wäl, / .. i Kung Carls Stall, / En Fodermarsk. Wivallius Dikt. 107 (1641). En högt betrodder man. Lind (1749). De egenskaper, hvilka gjorde honom så eftersökt och betrodd i medborgerliga och menniskoälskande värf. Wallin Rel. 4: 461 (1834). (Lagercrantz) insattes .. uti sekreta utskottet såsom en af hattarnes högst betrodde. Malmström Hist. 2: 346 (1863). Far hans, prosten Moræus, salig kungens betrodde man. Fredin Dan. 12 (1889). (Erik Dahlberg) hörde icke till den krets, hvarur konungen i första hand hade att taga sina betrodde tjenare. Aug. Quennerstedt i Medd. fr. Lunds försvarsförb. 1: 7 (1890). Kristendomen .. erkänner både Moses och profeterna såsom Guds betrodde män. Fehr Underv. 2 (1894). Lidforss Dante II. 1: 44 (1902).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (†) användt som epitet till vissa ämbetsmän. Riksens betrodde män, som äre gubernatores, lagmen, ståthållare, herrezhöffdinger, fogder och andra. RA 3: 208 (1593). A. J. Gothus Thes. ep. 2: 80 (1619; som epitet till ”En Rijkzskriffuare, eller Försteligh Stadzskriffuare”). — jfr HÖGST-, HÖGT-, VÄL-BETRODD.
c) [jfr motsv. anv. i d.] motsv. BETRO 1 g: som har säljarens förtroende, som har kredit, känd som pålitlig i affärer, ansedd för vederhäftig. Efter sin sista konkurs har han inte varit betrodd i något slags affärer. Han war kommen vthur hans Credit, och war ingenstädz betroder. Växiö rådstur. prot. 534 (1634). En .., som hafwer lärdt ett ährligit handawerck, och är ther vti idog och flitig .. är allestädz betrodd. Swedberg Sabb.-ro 626 (1697, 1710). En väl betrodd köpman. Dalin (1850). Mången burgen köpare sätter liksom en heder uti att ”vara betrodd” af säljaren och begagnar sig (därför af kredit, ehuru han kunde betala kontant). Alm. 1890, s. 31. jfr: Han .. war der vthi danmark inthe betrodh att få nagott kramgodz till borgz. Växiö rådstur. prot. 119 (1625); jfr BETRO 1. — särsk. med prep. för, äfv. på: som har kredit för (så o. så mycket). Han är inte betrodd för fem öre. Jag är betrodd af denne på mycket penningar. Linder o. Walberg (1862). Han är ej betrodd på l. för .. ett öre ..; är jag icke betrodd på så litet ..? Cavallin (1875).
Spoiler title
Spoiler content