publicerad: 1908
BETUNGA betuŋ4a, i Sveal. äfv. 032 (betu´nga Weste; betùnnga Almqvist), v. -ade ((†) ipf. -tungde Törnewall D 6 a (1694; i vers; se under 1); p. pf. pl. -twngde G. I:s reg. 2: 272 (1525), 4: 94 (1527)). vbalsbst. -AN (†, G. I:s reg. 7: 87 (1530; se under 2 d)), -ANDE, -NAD (†, RARP 6: 183 (1657; se under 2 d)), -NING (se d. o.); jfr BETUNG, BETUNGA, sbst.
Etymologi
[fsv. bethunga; jfr mnt. besweren, beswaren (se BESVÄRA, v.1, o. BESVÅRA), t. beschweren samt BETYNGA o. FÖRTUNGA; se BE- o. TUNG, TUNGA, börda; med afs. på bet.-utvecklingen jfr BELASTA, v.1, BESVÅRA o. BESVÄRA, v.1 Böjningen -tungd- torde bero på inverkan af (BE)TYNGA]
(tungt) belasta; med personligt l. ss. personligt tänkt subj.: lägga en tyngd l. börda på (ngn l. ngt); med sakligt l. ss. sakligt tänkt subj.: ligga såsom l. utgöra en tyngd l. börda på (ngn l. ngt). — jfr OBETUNGAD.
1) (i sht i skriftspr., särsk. i högre stil) i fråga om tyngd i fysisk bem.: (tungt) belasta, tynga (på), göra tung; i sht i förb. betungad af l. med ngt, belastad af l. med ngt, tyngd l. tung af ngt; i finit form vanl. med sakligt l. ss. sakligt tänkt subj.; jfr BETYNGA 1. Jw mindre itt ting thet är vtaff jord eller medh jordisk swårheet betungat, jw lättare är thet, oc vplyfftes snarare i högden. Muræus Arndt 1: 246 (1647). Then lastevärd lefwer, hans Ähra blijr lätt, / Och wäger så myckit som lijten Dun-Fiär / Fast Silfwer-Gullknyttning betungde hans Klär. Törnewall D 6 a (1694). Länge nog drifvan och de bistra hagel / Jorden betunga. Kellgren 2: 274 (1789). O sköna Träd .., af frukt betungadt! J. G. Oxenstierna 4: 159 (1815). Hästen är lättfördare i mån som fötterne äro olika betungade, ty på lika betungade fötter står hästen orörlig. Ehrengranat Häst. rör. 43 (1818). De vackraste halmhattar äro de som .. äro minst betungade med grannlåt. Konst- o. nyhetsmag. 1821, s. 7. I Nubien såg jag nyss hans (dvs. slafhandlarens) karavan / af gissel drifven och med jern betungad / i gul och brännhet öken gå sin ban. Rydberg Dikt. 1: 199 (1882). För att betunga sina egna steg .. bar munken tunga järnbeslagna sulor under sandalerna. Heidenstam Folkung. 2: 193 (1907). — jfr RÄNSEL-, VARU-BETUNGAD m. fl. — särsk.
a) (†) i p. pf. i adjektivisk anv. Homo asinus .. En betungat Menniskia. Lex. Linc. (1640; under asinus).
b) i bild (jfr 2). När idogheten först inkallades til oss, kom hon betungad af bojor. Fischerström 3: 496 (c. 1788). Ej lagrar och mynt mig betunga: / Jag lefver att dricka och sjunga. Lenngren 370 (c. 1795). Själen är betungad med så många jordiska bördor. Hagberg Pred. 2: 195 (1819). Hvem lättar de bördor mitt hjerta betunga? C. F. Dahlgren 1: 127 (1825; i poemet Den botfärdiga synderskan).
2) (utom i g företrädesvis i skriftspr.) mer l. mindre oeg. l. bildl.: tynga (på), trycka (på); göra det tungt l. svårt l. besvärligt för (ngn l. ngt), bereda svårigheter l. besvär för (ngn l. ngt), besvära; jfr BETUNG, BETUNGA, sbst. 1 samt BETYNGA 2. Påå thet ath iach icke skall betunga idher alla. 2 Kor. 2: 5 (NT 1526; Luther: beschwere, Vulg.: onerem, gr. ἐπιβαρῶ). (Vi) wile .. icke betunga eder med lengre scriffuilsze i thenna gång. G. I:s reg. 6: 221 (1529). Att j szå onytteligen beswäre och betunge Camerschriffwerne. Därs. 17: 136 (1545). Effter vi her effter med ålderdom och svaghet fast betungede blifve. RA 1: 765 (1557). Aff orsak iagh äj så offta törer E(ders) H(öggrefliga) Excellens medh så ringa saker besvära, vettandes E. H. Excellens altidh vara aff högre och vicktigare betungat. Rudbeck Bref 28 (1663). De angelägne måhl och ährender, hvilcka, förutan den allmänna Krigsbördan och deraf flytande fast oräknelige besvär, besynnerligen tryckia och betunga Ridderskapet och Adelen. 2 RARP I. 1: 152 (1719). En längre vinter, som gör hamnarne obrukbare för en stor del af året, betungar Handelen och verkar större tröghet i rörelserna. Schönberg Præs. i VetA 1772, s. 28. Sådan syntes han ej, af ålder betungad och armod, / Fordom i gladare dar. Runeberg 1: 91 (1832). Min mening (är), att man icke bör betunga sådana som från att hafva varit hedningar omvända sig till Gud. Apg. 15: 19 (öfv. 1907). — jfr SÖMN-BETUNGAD. — särsk.
a) (†) i fråga om ”osunda vätskor” o. d. i en människas kropp ss. antagen orsak till sjukdom l. obehag l. i fråga om sjukdom som tillskrifvits dylik orsak. När the (dvs. lungorna) äre medh bölder betungade. B. Olavi 42 a (1578). När en är medh säden mykit beladd och betungat. Dens. 81 a. Tunge Febres, betunga hoffuudet. Dens. 88 b.
b) [jfr d. betynge i motsv. anv.] i fråga om öfvermått af mat o. dryck, ofta närmande sig bet.: öfverlasta; jfr BESVÄRA, v.1 I 1 b α. Betunga magen med för mycket mat. Auerbach o. Blomqvist (1907). — särsk.
α) i numera knappast br. uttr. (Alexander den stores) krop, som på thet sijdsta bleff medh .. öffuernaturlighit fyllerij betungat. Phrygius Him. lif. 106 (1615). Meste parten lågho til sömns aff maat och drijck betungade. Schroderus Liv. 419 (1626). Serenius (1734; under clog). Barnen lemne man ej för starkt och mycket at äta. / Litet och ofta är sundt; men mycket at äta betungar. Nicander G. sann. 33 (1767). jfr: Låt hjertat ej betungadt bli / Af dryckenskap och fråsseri / Och denna verldens lusta. Ps. 1819, 291: 4; jfr Luk. 21: 34.
β) (föga br.) om maträtt i uttr. betunga magen, ligga tungt i magen; jfr BESVÄRA, v.1 I 1 b α slutet. Kräftor betunga eller äro hårdsmälta för magen. Deleen (1836; under beschweren). — jfr ÖL-BETUNGAD.
c) (i sht i religiös framställning) i fråga om bekymmer, lidande, fattigdom, syndabörda o. d.; i sht med sakligt subj. o. i p. pf.; jfr BETYNGA 2 a o. BESVÄRA, v.1 I 2. The som kenna sich betungade aff syndener. O. Petri 2 Post. 70 a (1530). Quinfolck .., som medh synder betungada äro. 2 Tim. 3: 6 (Bib. 1541; NT 1526: ladda, Luther: beladen, Vulg.: oneratas). Hwad för en ångst, och qwal är ther titt Hierta betungar? Stiernhielm Herc. 53 (1668). Betunga sitt samwete (gm att åstadkomma krig). Isogæus Segerskiöld 48 (c. 1700). Synder oss betunga. Ps. 1819, 167: 3. Ej en framtid mig betungar, / Jag dess omsorg lemnar Gud. Därs. 407: 5. De sånger med hvilka skalden förtjusar .. sin omgifning, äro icke sällan skrifna, .. då djupa bekymmer betunga hans sinne. A. I. Arwidsson (1847) hos C. F. Dahlgren 1: VI. Du hvilkens lif betungadt är / af inre kval. Wirsén Under furor 142 (1896). — jfr SYND-BETUNGAD. — särsk.
α) (numera knappast br.) göra (ngns samvete, hjärta o. d.) tung(t). The migh hätske äro, / Betunga och beswära / Mitt hierta altförhårdt. Ps. 1695, 51: 12. Lagsens verkan består deruti, at han gjör människorna til syndare, .. och ganska svåra betungar deras samvet med synder. Borg Luther 747 (1753). Spasmodiska krämpor .. betungade hans sinne. Adlerbeth Åm. i VetA 1796, s. 39.
β) i p. pf. mer l. mindre närmande sig adjektivisk anv.: som bär en tung börda i lifvet, betryckt. Kommen till mich j alle som arbeten och ären betungadhe, och iach will wedherquäkia idher. Mat. 11: 28 (NT 1526; Luther: beladen, Vulg.: onerati, gr. πεφορτισμένοι). J som till en liten tijdh betungadhe ären, han (dvs. Gud) vprette idher, stödhie, störke, och stadhfeste. 1 Petr. 5: 10 (NT 1526; Bib. 1541: idher som en liten tijdh lijdhen). Kiäre min fader, .. letta .. mitt betungade hierta. Swedberg Cat. 452 (1709); jfr α. Botfärdiga och betungade själar. Handb. 1811, s. 28. Hugsvalelsen nedflödar, lik ett himmelens manna, och .. styrker de betungade. Wallin 2 Pred. 2: 121 (1817). Deras sinne var betungadt och liksom domnadt af häpnad och ängslan. Franzén Pred. 4: 22 (1844); jfr α. Rydberg Dikt. 2: 95 (1891). — särsk. (mindre br.) om blick, min o. d.: svårmodig, tungsint. Med betungad blick och sorgen tecknad i pannan. Adlerbeth Æn. 164 (1811; lat. dejecto lumina vultu).
d) [jfr fsv. hwrwledes wastena closter är betwngath swarlika oc än betwngas] i fråga om onus, pålaga, skatt, tull, arbetsskyldighet, betalningsskyldighet l. annat liknande åliggande; i sht med subj. som betecknar öfverhet(sperson), myndighet, korporation o. d.: pålägga (ngn l. ngt) tyngande onus o. d.; ofta närmande sig bet.: tungt l. hårdt beskatta (land, landsdel, inbyggare, näring osv.); tungt l. hårdt belägga (undersåtar osv. med skatt o. d.); jfr BETUNGA, sbst. 2, BETUNGNING, BETYNGA 2 b o. BESVÄRA, v.1 I 3. Om saa kunne falla sigh, at cröningen oc brullopit stode alt til hopa .. ther then meneman minst med betungadis som taa kunde affkomma med ene hielp. G. I:s reg. 1: 253 (1524). Olagha betwngan med gestning. Därs. 7: 87 (1530). (Magnus Eriksson) betungade landet med monga olagligha beskatningar. O. Petri Kr. 139 (c. 1540). Han satte offuer them arbetis foghtar som them betwinga skulle medh träldom ... Men jw meer the betungadhe folkit, jw meer thet förökadhes, och förwijdhgadhe sigh. 2 Mos. 1: 12 (Bib. 1541; öfv. 1904: förtryckte, Luther: druckten, Vulg.: opprimebant, gr. ἐταπείνουν); jfr α. Adelens Bönder (blifva) mycket betungade af Cronones förssler med timber. RARP 1: 113 (1629). Att thet eene med thet andre må .. med theras och theras MedStänders minste last och betungnadh blifwa uthfördt. Därs. 6: 183 (1657). Alle, som å landet hemman äga eller bruka, skola vägar rödja, och broar bygga ... Hvar skal sitt skifte få .. och ligge ther Konungens Befalningshafvandes vård å, at then ene ej mera betungas, än then andre. BB 25: 8 (Lag 1734). För bägge Kongl. Majesteterna är nödigt, .. at handlen och farten der på strömen (dvs. Elbe) icke betungas med ny och större tull. Nordberg K. XII 1: 407 (1740). De utvägar (att tillföra staten ökade skatteinkomster), som .. minst betunga den fattige arbetaren, men ansenligen belasta den öfverflödige och slösaren. Publ. handl. 3: 2485 (1747). Malt och hafre .. betungades med en tull, som årligen skulle växa. Malmström Hist. 4: 240 (1874). Thulin Mant. 1: 66 (1890). — särsk.
α) (†) i fråga om orättfärdigt onus, prejeri o. d.; med personligt subj., närmande sig bet.: preja; förtrycka; förfördela. Hwadh haffuer iagh giordt tigh mitt folck, och hwar medh haffuer iagh betungat tigh? Mika 6: 3 (Bib. 1541; Luther: beleidigt, Vulg.: molestus fui tibi, gr. τί ἐλύπησά σε, ἢ τί παρηνώχλησά σοι;). Nu .. betunger han (dvs. länsmannen) dageligen bönderne med större spän, än the nogen tijd tilförende hafft haffwe. Teitt Klagomålsreg. 66 (1556). Starosten Niukanen hafver ett orätt Betsman, dermed han allmogen i socknen betungar. SUFH 5: 270 (1618).
β) om person som utgör en börda för ngn l. ngt, i sht gm att ställa anspråk på underhåll l. försörjning: ligga (ngn) till last. Ath iach sielff intit haffuer warit idher till tunga, förlåter migh then orätten, Sy, iach är redhaboen then tridhie reszon komma till idher, och wil intit heller betwnga idher. 2 Kor. 12: 14 (NT 1526; öfv. 1907: ligga eder till last, Luther: beschweren, Vulg.: non ero gravis vobis). Swedberg Schibb. 138 (1716). Samhället betungas allt mer af armodets barn. Dalin (1850). Om någon troende man eller qvinna har enkor, så försörje han dem och låte icke församlingen med dem betungas. 1 Tim. 5: 16 (öfv. 1883).
e) (mindre br.) närmande sig bet.: onödigt l. öfver höfvan l. till öfverdrift belasta; belamra. Man bör ej betunga Historien med sådant (som ”bonderykten” o. d.). Lagerbring 1 Hist. 2: 106 (1773). Eviga Väsende! .. Du störtar dygden i des halfva ålder; och säger til den lastfulle: Gå, at et sekel betunga jorden! Kellgren 3: 138 (1776) [jfr gr. ἄχϑος ἀρούρης, en börda för jorden; om onyttig människa]. Betunga utgifts-staten. Westee (1842). Spikar, lådor, transporter, bref m. m. betungade hans enskilda budget. Ahrenberg Män. 1: 206 (1904).
f) refl.
α) [jfr d. betynge sig med samt besvära sig med (se BESVÄRA, v.1 II 3 c)] (mindre br.) i fråga om arbete, sysslor o. d. The som stoor hwshåld haffua, och sigh medh många syslor betunga. P. Erici Musæus 2: 311 b (1582). Är det icke för en kommande sorgfri dag som menniskorna påstå att de arbeta och betunga sig? Thomander Pred. 1: 389 (1849).
β) (föga br.) i fråga om brott, synd o. d.: ådraga sig tungt ansvar, straff o. d. (gm ngt). (En armé) then sigh medh Gudz helga namns försmädande, brännande, .. horande och bolande .. betungar. Isogæus Segerskiöld 862 (c. 1700). Sanning, Herre! i ditt hot / Öfver mig förfärlig ljungar, / Då jag bryter dig emot / Och med synder mig betungar. Ps. 1819, 13: 2.
g) i p. pr. i adjektivisk anv.: tyngande, tryckande, tung; mödosam, besvärlig. En betungande utgift. Bergklint Vitt. 223 (1772). Adeliga Flickor måste än (under 1600-talets senare del) heta Jungfrur, et namn oändeligen betungande för dem, som nödgades bära det. Schönberg Bref 2: 258 (1778). Förslaget är .. icke obehörigt betungande för allmänheten. AB 1831, nr 35, s. 1. Jag har ej dolt att sådana nödhjelpsmedel med skäl må räknas till denna regerings mest betungande åtgärder. Geijer I. 6: 506 (1846). I praktiken har .. icke denna omständighet (dvs. ångplogens behof af reparationer) visat sig så betungande som man i början fruktade. Tekn. tidskr. 1872, s. 308. C. (hade) tillkännagifvit sin önskan att lämna det högst betungande ecklesiastikdepartementet. De Geer Minnen 2: 221 (1892).
Spoiler title
Spoiler content