publicerad: 1961
RÄNSEL rän3sel2, sbst.1, r. l. m.; best. ränseln (Lind (1749) osv.) ((†) ränslen Sahlstedt (1773)); pl. ränslar (PH 1: 81 (1719) osv.) ((†) ränsler HA 9: 255 (1808); ränslor LMil. 4: 840 (1696), HSH 3: 198 (1713)).
Ordformer
(ränsel (re-, -ll) 1671 osv. räntsel (re-) 1692—1773)
Etymologi
[av t. ränzel l. lt. renzel (av mlt. renzel, rensel); jfr d. ransel (i ä. d. äv. rænsel, rin(d)sel), holl. ransel, t. ranzen; jfr äv. t. förbrytarspr. rantz, säck; av ovisst urspr.]
av skinn l. läder l. tyg l. näver o. d. förfärdigad (stundom med en stomme av trä försedd) behållare som bäres på ryggen medelst remmar o. medföres på färder ss. förvaringsplats för kläder, mat, varor o. d.; i sht om dylik behållare (av fastställd modell) som förr användes av militärer; äv. med inbegrepp av innehållet; jfr KALV, sbst.1 I 2 b, KONT, MARA, sbst.1 3 b, PRINS, sbst.2, RYGG-SÄCK. BoupptSthm 1672, s. 24 b (1671). Efter som .. hwar Knekt uti sin Räntsel bör hafwa et par Strumpor och Skor at bruka på Marche. LMil. 3: 34 (1692). En medelåldrigh karl, haffvandes en grå valmars pajeråck, och rensel på ryggen. VDAkt. 1696, nr 86. Ymer 1902, s. 16 (om kont av näver). Malmberg StyckVäg 106 (1950). — jfr FÖRBANDS-, HOVSLAGAR-, MATSÄCKS-, MEDICINAL-, SOLDAT-, TÄLT-RÄNSEL m. fl. — särsk.
a) i uttr. snöra ränseln (l. sin ränsel), (packa o.) snöra till ränseln (för en resa); äv. bildl.: göra sig beredd till uppbrott. Snoilsky 2: 52 (1881). Sommaren 1856 snörade .. (Fredrika Bremer) på nytt sin rensel till långfärd; denna gång styrdes kosan till österland. Idun 1890, s. 3.
c) (numera knappast br.) i uttr. bära ränseln för torpet, bildl.: vara husbonde l. den som bestämmer på ett ställe; jfr RUSTA, v.1 4 b β. Landsm. XI. 2: 31 (1896; från Värml.).
Ssgr: A: RÄNSEL-BETUNGAD, p. adj. (tillf.) som tynges av en ränsel. Renselbetungade skuldror. Runeberg (SVS) 3: 58 (1832). —
-BÄRREM~02, äv. ~20. (i sht om ä. militära förh.) rem att bära ränsel i. SamlFörfArméen 5: 178 (1846). —
-FÖRRÅD. särsk. (†): förråd (reservlivsmedel o. d.) som soldat förde med sig i sin ränsel. KrigVAT 1858, s. 435. —
-HAKE. (förr) mil. i ändan av ränselstropp anbringad hake som fästes vid livremmen. TLev. 1911, nr 17, s. 1. —
-HANDLANDE, m.||ig. (†) kringvandrande handelsman som medför sina varor i en ränsel, gårdfarihandlare; jfr -ryss. Lönnrot SvSkr. 2: 205 (1834). —
-KNAPP, r. l. m. (förr) mil. knapp vid vilken ränselstroppen var fäst. Upsala(A) 1916, nr 124 A, s. 2. —
-KROK. (förr) mil. krok vid ränselns nedre framkant avsedd att fasthaka ränselring i. TLev. 1903, nr 14, s. 1. —
-RAM, r. l. m. (i sht om ä. militära förh.) ram av trä, utgörande stomme i en ränsel. TLev. 1899, nr 6, s. 1. —
-RING, r. l. m. (förr) mil. ring i ändan av ränselrem, avsedd att fasthakas i ränselkrok. TLev. 1911, nr 17, s. 1. —
-RYSS, m. [efter fin. laukkuryssä l. reppuryssä] (om ä. finländska förh., numera bl. tillf.) karelsk gårdfarihandlare; jfr -handlande o. kont-ryss, köp-ryss. NF 1: 980 (1876). —
-STROPP. (förr) mil. med ränselhake försedd stropp som var avsedd att hålla ränseln i rätt läge på ryggen. Cederschiöld Kerg. 133 (1917). —
-UTREDNING~020. (förr) mil. (utrustning bestående av) ränsel med tillbehör. SamlFörfArméen 5: 523 (1858). —
B (†): RÄNSLE-SÖLJA, se A.
Avledn.: RÄNSLA, v. (numera mindre br.) i förb. ränsla av10 4, ta av sig ränseln. Marschkolonnen hade äntligen gjort halt och ränslat av. Johansson RödaHuv. 2—3: 259 (1917). Östergren (1937).
Spoiler title
Spoiler content