SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BETYGAN bety4gan l. 032, r. l. f.; i best. anv. utan slutartikel.
(numera knappast br.) vbalsbst. till BETYGA, v.1 Schenberg (1739). Serenius (1741). Lind (1749). — särsk.
1) (†) till BETYGA, v.1 1: vittnesmål, vittnesbörd, bevisning, bevis; bekräftelse; jfr BETYGANDE 1. Betygan at en haffuer giordt osz orätt. Lex. Linc. (1640; under expostulatio); jfr 2. Jngen säker betygan om des förmente dödh .. (har) Jnkommit. Växiö domk. akt. 1708, nr 156. Somlige bära, effter Pauli betygan, gull til thenna byggenskapen (till hvilken Kristus är grunden), somlige silfwer. Swedberg Cat. e 2 b (1709); jfr 2.
2) till BETYGA, v.1 2: (högtidlig) försäkran; bestämd förklaring; jfr BETYGANDE 2. Wi wilje höra Gudz betygan här om (dvs. om predikoämbetets höga uppgift) genom Paulum. Swedberg Sabb.-ro 179 (1690, 1710; med citerande af 2 Kor. 5: 18—20). Reis Effendi .. beskickade Poniatowski med hälsning och betygan, at det skulle vara honom en fägnad, til at åter se honom (dvs. Grothusen). Nordberg K. XII 2: 63 (1740). Erik gaf .. sin Betygan, at han var nögd. Dalin Hist. 2: 520 (1750). Weibull (o. Tegnér) LUHist. 1: 243 (1876).
3) till BETYGA, v.1 3: uttalande l. uttryck(ande) l. yttring (af en känsla); ådagaläggande (af tillfredsställelse o. d.); jfr BETYGANDE 3. Hvem kan af landsens frögd en tyst åskådar vara? / Ty kan ej heller jag min frögds betygan spara. U. Rudenschöld Vitt. 357 (1727). Et nådigt afsked från sitt Ämbete, hvilket honom .. föruntes, med huldaste betygan af Kongl. Maj:ts synnerliga nådiga välbehag. Dalin Vitt. I. 3: 225 (1758). Det är så naturligt at betyga sin glädje för den man högagtar och vördar, och det är så ljuft at hoppas, det denna betygan ej anses för generande eller likgiltig. Tegnér 5: 6 (1799). — (†) till BETYGA, v.1 3 a. En slags betygan af tacksägelse på Latin. Alopæus Borgå gymn. 233 (1807). — jfr VÄNSKAPS-BETYGAN m. fl.
Ssgr (till 2): BETYGANS-ORDALAG. (†) ordföljd som brukas i påståendesats(er). Sahlstedt Hofart. 41 (1720).
-VIS, sbst. (†) om form för påståendesats(er). Sahlstedt Hofart. 40 (1720).
Spoiler title
Spoiler content