publicerad: 1908
BETÄCKELSE, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) till BETÄCKA 1. Det som menniskian till sijn krops skiälige vnderhålld tarfwar, och till dess behörige skyl och betäckellsse tiänar. HSH 31: 57 (1663); jfr slutet. — särsk. konkret: betäckning, hölje. At mina been och qwarlefwor .. ther .. måtte få sin ro och beteckelse. Växiö domk. akt. 1724, nr 105 (i handl. fr. 1705). Innan han (dvs. planeten) kan uppträda i sin mångfärgade och mångfaldiga drägt, med sin betäckelse af en luftkrets. Ehrenheim Phys. 208 (1822).
2) till BETÄCKA 4 a. Näfwer till capitels stuguns och klockstapulns betäckielse. Bidr. t. Åbo hist. I. 11—12: 4 (1636).
3) till BETÄCKA 6 d. Många hoos oss (säga) syndena til skiul och betäckelse (när någre lijdha vppenbarliga för sina begångne miszgerningar) ..: Gudh bättret, thetta war honom så öödhe (dvs. förutbestämdt). Phrygius Likpr. ö. Malin Rosengren C 5 b (1608). — konkretare. (Följderna af brister i lagarna) kunna väl ibland vara tämmeligen handgripeliga; men ock ej sällan nog inveklade, och under vissa skimrande betäckelser fördolde liggande. Liljestråle Præs. i VetA 1775, s. 41. särsk.: omsvep. Sådant, Allernådigste Konung! är sammanhanget, då man, utan betäckelse, inför Eders Kongl. Maj:ts Thron, det nödsakas framställa. SP 1779, nr 52, Bih. s. 3.
Spoiler title
Spoiler content