[efter t. bezähmen, motsv. holl. betemmen; se BE-o. TÄMJA.Formerna betäma o. betämma torde bero på sammanblandning med BETÄMA, v.2]
(†) tämja, tukta, blifva l. vara herre öfver, behärska, lägga band på, få bukt med, tygla, stäfja. Ingen roo eller lijsa fins, vthan vthi edre egne Sinnens styrsel och betämielse. Stiernhielm Lycks. 3(1650). Huru will dhen Regera een annan som sigh sielff icke kan betämja. Växiö domk. akt. 1684, nr 82. Hans (dvs. satans) spel Gud så betämier, / At däm trognom tiänar här / Alt til godo, hvad som är. Tiällmann Vitt. 180(1689); jfr BETÄMA, v.2 II b.Jag är vti en så rasande wrede, at jag mitt förstånd icke kan betämja. Österling Ter. 3: 47(1708). Svage Kiärl (dvs. kvinnor), .. / Som Vår styrckia så betäma. Frese Verldsl. dikt. 43(1716, 1726). Och tros knapt, att hustrun och barn kunna betämmas (så att de lefva i fred med mannen), der icke verdzliga Öfverheten lägger sin hand vid. Växiö domk. akt. 1737, nr 255. Mot slutet betämdes och uttorkades svallköttet med lap(is) infern(alis). Acrel Chir. händ. 350(1775). Nästan altid bårtslingra sig och undkomma (missbruk vid prästval) strafflagarnes näpst och betämande. Växiö domk. akt. 1800, nr 494. Wäinämöinens lyra / Betämde all naturens vilda yra. Cygnæus 9: 83(1863). Weibull (o. Tegnér) LUHist. 1: 106(1868). — särsk. refl. Här (i Smyrna) synes .. en liten lindring hos dem (dvs. turkarna), så att de gifva efter, alldenstund de måste hafva allt det, de behöfva och vinna vilja, utaf köpmännernas händer, och måste så betäma sig, samt gifva goda ord. Eneman Resa 1: 52(1711).
