SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BEVAKANDE beva4kande l. 0302, sbst.2, m.||ig.; best. -en.
Etymologi
[efter KÄRANDE, KLAGANDE o. d.]
(tillfällig bildning) jur. person som bevakar (fordran i konkurs, testamente o. d.); jfr BEVAKA I 2 b. Den gäldenären meddelade och af honom hos bevakanden pantsatta rätten att utgifva en periodisk skrift. 1 NJA 1903, s. 216.
Spoiler title