BEVAKTA, v. -ade.
Etymologi
[sannol. efter ett icke uppvisadt ord i mnt. l. t., motsv. d. bevogte, ä. holl. bewachten, mht. bewahten; se BE- o. VAKTA; jfr äfv. t. behüten samt BEVAKA]
(†) bevaka.
1) [jfr motsv. anv. i dan. o. ä. holl.] vakta, hafva tillsyn öfver, öfvervaka; jfr BEVAKA I 1 a. Han (dvs. E. XIV) skulle väl blifve bevachtedt och förvaret. RA 2: 243 (1568). Ryttare och Soldater, som them (dvs. de brinnande stadsdelarna) bewakta skulle. N. Av. 8 febr. 1656, nr 2, s. 3. Iag blef .. med ett par drängar och en poike förder på landet wid Retusar .., derest iag mycket strängt bewachtades, så att mine drängar med ingen utan till mats inkiöpande tala finge. A. L. Lewenhaupt (1718) i Karol. krig. dagb. 2: 278.
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. ä. holl.] vaka öfver.
a) vakta, hålla vakt om; jfr BEVAKA I 2 a. Att reparera butenverken (dvs. utanverken), effter som dett synes högt villia vara af nöden, att de nu på nyt måge bliva bouachtade. Oxenst. brefv. 6: 51 (1629). Denne Skatten warder af twenne Leyon vppå twenne höga Berg sittiande bewachtat och bewarat. Kempe Graanen 14 (1675). Buditzin, i hwilken Ryssarne inkastadt en starck guarnizon, att der bewachta en hoop munderingar och annan krigzrustning. R. Petre (1709) i Karol. krig. dagb. 1: 225. — särsk. [jfr ä. d. bevocte mig fra falsk lærdem, ä. holl. te bewachtene dyn volck voor griefven en schanden] i fråga om Guds försyn: bevara. Önskom at Gudz Nåde, / Hans Kongligh Mayestet, / Bewachtar från all Wåde. Dalius Cantil. A 4 b (1661, 1681).
b) tillvarataga, skydda; jfr BEVAKA I 2 c. (Jag) tillseijer .. mig wela och skola, effter bäste förstånd och wetskap, bewachta Ridderskapets och Adelens wälfångne privilegier. RARP V. 2: 351 (1653).
