SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BEUPPVAKTA, v. -ade.
Etymologi
[af BE- o. UPP-VAKTA]
(†) — Anm. Ordet har, ss. språkprofven visa, anträffats bl. i kurialstil i Växiö stift i slutet af 1600- o. början af 1700-talet.
1) uppvakta (ngn), göra sin uppvaktning (hos ngn). Hoss höghvördiga Hr bijskopen igiönom min ringa .. böneskrifft beupvackta. Växiö domk. akt. 1700, nr 397. Min skyldigheet (har) fordrat, Max(ime, dvs. högst) Ven(erandum, dvs. vördiga) Consist(orium) beupwackta. Därs. 1710, nr 183.
2) gå (ngn) tillhanda, stå (ngn) till tjänst; tjänstgöra (i en församling o. d.); jfr BETJÄNA I 1 b α β'. Mädan iagh uthi Långasiöö Församblingh som iagh nu beupwachtar för tilkommandhe kyrkioherdhe ey kan rÿmmas. Växiö domk. akt. 1698, nr 39. (A. D.), hwilken .. någre åhr, såsom adjunctus wid denna stadz- samt Liungarums Landt församblingar beupwacktat. Därs. 1724, nr 136.
3) tillvarataga (ngns intresse o. d.); bevaka (se d. o. I 2 c). Växiö domk. akt. 1695, nr 915. Någon .. Consistorij Fullmechtige, som .. Prästegårdens Interesse ved husesyhnen beoppvachtar. Därs. 1724, nr 339.
Spoiler title