SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BEVINGA beviŋ4a, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr d. bevinge, äfvensom holl. bevleugelen o. t. beflügeln; sannol. bildadt till det tidigare uppvisade BEVINGAD; se BE- o. VINGA samt VINGE]
(i vitter framställning) förläna l. gifva vingar åt (ngn l. ngt); jfr BEVINGAD. Bevinga en, gifva honom vingar. Lind (1749; under flügeln). — särsk.
1) oeg., i fråga om vingliknande föremål; jfr BEVINGAD 1 b β. (Pilen) på sitt syftemål, bevingad af sin fjäder, / Emellan fogorna af Raymonds vapenkläder / Intränger. J. G. Oxenstierna 5: 224 (c. 1817) [jfr gr. ὀϊστοὶ πτερόεντες]. Det (folkliga) Svenska samtalets naivetet, .. der tanken är skarp som pilen, men orden mjuka som de fjädrar, hvarmed pilen bevingas. Wieselgren Sv:s sk. litt. 1: 229 (1833, 1847).
2) bildl.; jfr BEVINGAD 2. Dalin (1850; med uppgift att ordet brukas endast i figurlig mening och i poetisk stil). Kindblad (1867; med uppgift att ordet tillhör bildspråk). — särsk.
a) med syftning på den (ökade) snabbhet som vingar möjliggöra: komma (ngn l. ngt) att gå l. röra sig som om (han, hon l. det) hade vingar; gifva (stor l. större) snabbhet åt (ngn l. ngt); gifva fart åt; påskynda (ngns l. ngts rörelse, steg o. d.); jfr BEVINGAD 2 a. Du Dödsstund, bevinga dina sista steg! Humble Klopstock Messias 3: 156 (1791) [t. beflügle deiner schritte letzten]. Glädtigt lärorika samtal .. bevinga timmarne. Atterbom Minnen 43 (1817). Författarinnan v. Arnim .. befann sig äfven bland gästerna och bidrog med sin qvickhet och originalitet, att bevinga tiden. Beskow Vandr. 1: 44 (1819, 1833). När jag ser en ynglingskara; / Tycker jag mig sjelf föryngrad. / Då, o! då till dans och jubel, / Fastän åldrig, jag bevingas. Tranér Anakr. 65 (1830, 1833). Åror, hvarmed fartygen bevingas. Johansson Hom. Od. 11: 125 (1844; gr. ἐρετμά, τά τε πτερὰ νηυσὶ πέλονται); jfr 1. Klangen af den ädla metallen bevingade (värdshus-)värdens fötter, och han ilade ut. Rydberg Frib. 369 (1857, 1866; uppl. 1877: vingade). Af lust och glädje bevingade ögonblick. Genberg 1: 10 (1861). Rydberg Dikt. 2: 30 (1891). — refl. Bevingen er, tröga timmar! Snoilsky Hexan 56 (1887).
b) med syftning på den (högre) flykt l. lyftning som vingar möjliggöra; gifva lyftning åt; jfr BEVINGAD 2 b. (Leopolds) första arbeten hade bevingat (skalden Nils Lorens) Sjöbergs anda för sången. Skjöldebrand i SAH 10: 183 (1822). Är det icke just gemensamheten, som bidrager att bevinga andakten och lyfta sinnet från jorden? Tegnér 4: 442 (1829). När tonerna din själ bevinga. Sander Fog. 138 (1871). Den ingifvelse, som skulle uppbära och bevinga dessa rytmer, saknas blott allt för mycket. Wirsén i PT 1903, nr 211 A, s. 3. Wester Meresjkovski Tolstoj o. Dostojevski 196 (1906; se under BEVINGAD 2 b).
Spoiler title
Spoiler content