publicerad: 1908
BEVINGAD beviŋ4ad, i Sveal. äfv. 032, p. adj.
som har vingar, vingad. Lind (1749; under beflügelt). — jfr FJÄRIL-, GUDA-, GULD-, HVIT-, LÄTT-, SKAL-, SNAR-, ÖRN-BEVINGAD m. fl.
1) försedd med vingar l. vinglika bildningar l. inrättningar.
a) i eg. bem.: försedd med vingar.
α) om fågel l. annat med vingar försedt djur. En bevingad Drake. DA 1808, nr 66, s. 3 (i fråga om en pantomim). På edra grenar hvilar sig skogens skald, / .. bekymmerslös, lätt bevingad. Tegnér 2: 19 (c. 1820). Bland herdar, herdinnor och hoppande lamm / Bevingade fjärilar dansade fram, / Från lilja till lilja på fält. C. F. Dahlgren 2: 4 (1837). Man känner .. exempel på bevingade reptilier: sådana äro nämligen vissa under namn af drakar (Draco) bekanta ödlor. Thorell Zool. 2: 209 (1861). Mellan fyra rosor en åt vänster vänd bevingad grip. L. Looström i 1 Minn. fr. Nord. mus. XI. 1: 5 (1885; i fråga om vapensköld). De bevingade utflyttande (bladlus-)individerna. O. M. Reuter i UVTF 35: 112 (1886). Söderberg Det mörknar 63 (1907).
β) om öfversinnligt väsen som tänkes försedt med vingar. Hin lille kärleekz-drängen / Bevingad, nakn och blind. Wexionius Vitt. 401 (1688). Re'n bevingad .. / I etherns rymder samm den sälla anden. Stagnelius 1: 155 (1812). I religionen, liksom i poesien, ser jag gerna bevingade genier. Tegnér 5: 491 (1825). I svicklorna ses bevingade englar. Brunius Gotl. konsth. 3: 62 (1866).
γ) om föremål som utgör l. ingår i symbol för snabbhet osv. Jernbanan och ångkraften framställas vanligen medelst ett bevingadt hjul. Adler Meyer 129 (1892). jfr: (Solguden) Hor-Hot .. betecknades med en bevingad glob. Beskow Resem. 44 (1861, 1881).
δ) i bild (jfr b β). Tidens bevingade svanor. C. F. Dahlgren 1: 253 (1831). Den qvafva luft, som i mitt hjerta fanns, / Nu flydde bort med strömmens fria dans; / .. Jag reste mig — jag mig bevingad tyckte. Sätherberg Dikt. 2: 113 (1846, 1863). ”Han är framtidens statsman”, förklarade läderhandlare Schlehbach, och liksom bevingadt flög detta ord redan samma afton genom hela hufvudstaden. Cederschiöld Riehl 1: 28 (1876); jfr 2 a α. Själen till Gud / I bönehvit skrud / Sig lyfter bevingad på hemländska ljud. Wennerberg 1: 8 (1881).
b) oeg.: försedd med vinglika bildningar l. inrättningar.
α) [efter t. geflügelt; jfr lat. alatus] (numera knappast br.) naturv. vingad. Kroppen .. är .. Bevingad, .. besatt med två hinnaktiga vinglika utvidgningar. Marklin Illiger 315 (1818; i fråga om maskar). Fruktgömmet (är) .. Bevingadt, .. när en bladlik utvidgning, fruktvingen, .. är infogad i den öfra midten, antingen på ryggen eller på sidorna af frukten. Därs. 425. 3 ℔ rent, eller 4 ℔ bevingadt (tall-)frö fås utur hvarje tunna kottar. Ström Skogsh. 197 (1830, 1846).
β) i bild (jfr a δ); jfr BEVINGA 1. Han haar ej Styyrman tingat / För än som Skippet war up-taklat och bewingat. Spegel Guds verk 245 (1685).
2) (i sht i vitter framställning) bildl.: liksom försedd med vingar (jfr 1 a δ, b β); som rör sig snabbt l. lätt som på vingar; jfr BEVINGA 2.
a) med syftning på den (ökade) snabbhet som vingar möjliggöra: vingsnabb; snabbt förbiilande l. försvinnande; ”flygande”; stundom närmande sig bet.: flyktig; jfr BEVINGA 2 a. En bevingad blick. Humble Klopstock Messias 2: 26 (1790); jfr b. En stund, ack! blott en kort bevingad stund. Stenbäck Dikt. 82 (1850, 1868). Med bevingade steg, ganska snabbt. Dalin (1850). Karl och häst brusa förbi våra glödande ansigten och fara bevingade sin kos, liksom en efterblifven bit af en storm. Nyblom Hum. 177 (1874, 1883). Nu skall jag inte längre tala om ditt förflutna eller min framtid, utan endast om det ”bevingade nuet”. Ack, dess vingar skimra i alla regnbågens färger! Sthmsbl. NDA 1905, nr 51, s. 2. — särsk.
α) [jfr d. bevingede ord, holl. gevleugelde woorden, t. geflügelte worte samt vingade ord] i uttr. bevingade ord, (ett) bevingadt ord.
α') [efter gr. ἒπεα πτερόεντα, flygande, vingsnabba ord (Homeros)] (i öfversättningar af de homeriska dikterna samt i framställningar som påverkats af dessa) snabbt, vingsnabbt ord; i pl. Tranér Hom. Il. 3: 155 (1814). Bispen / reste sig upp, tog bok och talte bevingade orden. Tegnér 1: 244 (1841). Rydberg Ath. 236 (1859, 1866; uppl. 1876: vingade). Klinckowström Örnsjötj. 34 (1906).
β') [liksom d. bevingede ord o. holl. gevleugelde woorden efter t. geflügelte worte, i denna bet. första gången användt af G. Büchmann i hans 1864 utgifna arbete: Geflügelte Worte. Der Citatenschatz des deutschen Volkes] om uttalande l. uttryck l. ord som (under lång tid) citeras i vida kretsar o. hvars auktor l. litterära ursprung kan uppvisas; gängse citat; stundom, i vidsträcktare anv., äfv. om sådana allmänt gängse satser hvilkas källa ej kan påvisas. Bevingade ord. Våra allmännaste citat. Ahnfelt (1879; boktitel). Senare tider hemta gerna från populära komedier och operetter stående uttryck, som sedermera tillämpas på alla lifvets frågor och förhållanden och utgöra snart en art af dessa bevingade ord, hvilka gå som mynt tills de bli slitna eller ändra valör. Lundin o. Strindberg G. Sthm 529 (1882). (Det af löjtnant, sedermera amiral K. M. Ehnemark i en rapport om en förlisning använda uttr.) ”En outredd naturkraft” blef sedan ett bevingadt ord, som användes om alla möjliga missöden. De Geer Minnen 1: 231 (1892). ”Kampen om tillvaron” (har) blifvit ett bevingadt ord, ett slagord. Quennerstedt Kamp. om tillv. 1 (1898). Vi hafva ett s. k. bevingadt ord, som säger, att klockaren räknar sig till presterskapet. Hildebrand Medelt. 3: 167 (1900). jfr: Men ett ord (näml. ”ille faciet”) har konung Karl IX fällt, som blifvit bevingadt för alla svenska hjärtan, fastän det sades på latin. Quennerstedt Ögonblicksbilder 33 (1894).
β) [utveckladt ur α] (mindre br.) i andra förb. som i anv. o. bet. ansluta sig till uttr. ”bevingade ord”. Så föddes flera små lyriska dikter, bland hvilka åtskilliga sedermera genom prins Gustafs och Otto Lindblads sköna musikkompositioner blefvo bevingade. Sätherberg Lefnadsm. 74 (1896). Den moderne tyske riksgrundarens bevingade tal om blodet och järnet som de enda medlen, mäktiga att lösa tidens stora frågor. PT 1907, nr 113 A, s. 3.
b) med syftning på den (större) lätthet att höja sig till högre rymder hvilken vingar förläna: som vittnar om l. gifver. andlig lyftning l. en friare tankarnas flykt; högtflygande; högstämd; äfv.: luftig; jfr BEVINGA 2 b. Qvick i den lätta, bevingade genren. Almqvist Amor. XVIII (1839). (Franzén) diktade .. bevingade dityramber. Wirsén i 3 SAH 2: 333 (1888). Dristiga och bevingade kompositioner. K. Wåhlin i Ny sv. tidskr. 1890, s. 313 (om målningar af Carl Larsson). Formskönhet, sorgfällig komposition och bevingad känsla utmärka hans (dvs. Coppées) dramer. NF 20: 291 (1896). (Skaldestycket ”Bön” af Runeberg) är .. buret af en så varm ingifvelse och så bevingadt, att ... C. G. Estlander (1902) hos Runeberg 8: 215 (Norm.-uppl.). Den bevingade och allt bevingande Eros-Atrån. Wester Meresjkovski Tolstoj o. Dostojevski 196 (1906).
Spoiler title
Spoiler content