BEVÄTA, v. -vätte, -vätt; se för öfr. VÄTA, v.
(†) väta ned (ngn l. ngt); väta. I blod bevätte Näfvar. C. Eldh hos Ehrenadler Tel. 207 (1723). (De fångna elefanterna) brackte sedan en sådan myckenhet vattn fram utur lifvet, at de med sitt stänckiande ymnigt bevätte alla omkring skrancket stående åskådare. Asiat. B. 1: 379 (1741).
