publicerad: 1908
BEVÄXA beväk4sa, i Sveal. äfv. 032 (bevä`kksas Almqvist; jfr bevu´xen Weste), v. -er, -te, -t, -t; l. -vuxit, -vuxen; se för öfr. VÄXA. vbalsbst. -NING (se d. o.).
nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv.
1) (föga br. utom i a o. b) växa på, öfverväxa, bekläda, utbreda sig öfver, täcka. Lind (1749; under bewachsen). Af gräs beväxtes stigen till mitt hem, / Af gräs, af viden och af hvassa törnen. Stagnelius 1: 343 (c. 1815). Då yttorfven är grund, insås fältet till bete eller får beväxas med fri växtlighet. Juhlin-Dannfelt 50 (1886). — särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.
a) (fullt br.) med prep. med l. af. Månge land och provincier ähre och medh skogh öffuerflödigt bewuxne. RARP 3: 76 (1638). Min (dvs. dygdens) wäg han är uti förstone trång, bland stubbar, och stenar, / Muddig, och ojämn, diup, och bewext med tistlar, och törne. Stiernhielm Herc. 310 (1668). I fordna dagar lär Skåne varit öfveralt bevuxet med gran och fur. Lagerbring 1 Hist. 1: 328 (1769). Ögonbrynen, .. en uphögd och merendels med hår beväxt kant öfver ögonen. Retzius Djurr. 122 (1772). Kullens sluttningar äro bevuxna af vinrankor och oliver. Palmblad Palæst. 59 (1823). Midt i trädgården höjde sig en kulle helt och hållet beväxt med tall. Malin Lalin (1837) hos Dahlgren 2 Ransäter 10. Fuktiga, med buskar tätt bevuxna ställen. Nilsson Fauna II. 1: 472 (1858). Icke odlad, obebygd ängsmark, glest bevuxen af björk och ek. PT 1908, nr 83 B, s. 2. — (†) (Ett ”falskt afvel”) är en blöter Blåsa gemenligen alt öfwer med fett bewuxin. Hoorn Välöfv. jordg. 1: 45 (1697). — jfr BUSK-, CYPRESS-, GRÄS-, HÅR-, HÖGT-, LJUNG-, LÖF-, MOSS-, RÖR-, SKOG(S)-, SNÅR-, STARR-, SÄF-, TÄT-, TÖRN-, VASS-BEVUXEN l. -BEVÄXT m. fl.
b) [jfr holl. langs de groen bewassen zoomen] (mindre br.) utan prepositionsbestämning. (Snöregionen på Åreskutan) är af alla den minst beväxte, endast några få mossor .. bebo den. C. J. Hartman i VetAH 1814, s. 106. Tivolis omgifningar hafva en egendomlig karakter ... Höga vattenfall öfver mossiga och grönt beväxta klippor. Lundgren Mål. ant. 1: 68 (1843, 1873). Kal eller ofullständigt beväxt (mark) måste genom kulturer och föryngringsåtgärder göras skogbärande. PT 1908, nr 195 A, s. 3.
c) [jfr d. en tykt bevoxen skov o. holl. een digt bewassen en hooge eikenboom] (†) i aktiv bem.: som växer, växande. Kärr och tätt bevuxne skogar. Livin Kyrk. 142 (1781); jfr b. jfr: Skogar bevuxna med sköna Träd. Almqvist Parjumouf 12 (1817); jfr a.
2) (†) intr.: öfverväxas, bekläda sig l. beklädas (med växter). Beväxa obsitum fieri. låta landet beväxa med skog silva campum obsitum reddere. Adressen 1775, sp. 327.
Spoiler title
Spoiler content