BEVÄXNING beväk4sniŋ, i Sveal. äfv. 032, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till BEVÄXA. — särsk. (föga br.) mer l. mindre konkret, närmande sig bet.: växtlighet. Till ena sidan är en Ås, ständigt varierad i former eller genom dess beväxning. Linnerhjelm 1 Bref 159 (1797). (Jordvallen) bör skyddas genom stensättning eller beväxning. Juhlin-Dannfelt 60 (1886).
