BIBOK bi3~bω2k, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -böcker ~bök2er.
Etymologi
[jfr holl. bijboek, t. beibuch, eng. bybook, äfvensom t. nebenbuch; se BI-, prefix1 2]
handel. handelsbok som föres förutom de hufvudböcker hvilka handlande enl. allmän lag är skyldig att hålla; i sht i pl. (om reskontra, förfallobok, kalkylbok, varubok m. fl.): hjälpböcker. Heymanson Bokh.-syst. 6 (1836). Jungberg (1873).
