publicerad: 1909
BICYKLIST bi1syklis4t, stundom bis1-; äfv. baj1- l. bäj1-, äfv. -sikl-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
(numera föga br.) person som åker l. brukar åka cykel, cyklist, cykelåkare; jfr HJUL-MAN, -RYTTARE, VELOCIPEDIST, VELOCIPED-RYTTARE, -ÅKARE. Tidn. f. idr. 1884, s. 85. Ni .. beger er till någon lämplig plats, der ni snart under instruktörens vana händer danas till en fullödig bicyclist. Östberg Hjulr. 48 (1897).
Anm. Till bicyklist har bildats en (skämtsam) femininform bicyklinna. SD(L) 1896, nr 462, s. 5; jfr anm. under CYKLIST.
Spoiler title
Spoiler content