BIDEL bi3~de2l, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr holl. bijdeel, äfvensom t. nebenteil o. eng. bypart; se BI-, prefix1 2]
mindre väsentlig del af ngt, mindre viktigt tillbehör till ngt. Infanterigeväret består af hufvuddelar och bidelar. Jochnick Handgev. 3 (1854, 1863). (Synapparaten består) af en väsendtlig del, ögongloben med synnerven, samt vissa bi-delar, som tjena att röra eller skydda den förra. Thorell Zool. 1: 194 (1860). En vigtig bi-del af arbetet (dvs. byggandet af Suezkanalen) är .. färdig, nemligen en sötvattenskanal .. från Nilen till Timsah. Kræmer Orient. 325 (1866). Ahlberg Farm. tekn. 133 (1899; om vissa delar på en ångpanna). — särsk.
a) [jfr nylat. partes accessoriæ] (numera föga br.) bot. del af mindre betydelse (ss. glandler, bikrona m. m.) hvilken förekommer i vissa blommor vid sidan af l. ss. bihang till befruktningsdelarna o. blombladen. Bidelarne (i blomman) kunna indelas i 3 klasser: a) bidelar med glandler; b) andra förvandlade organer, och c) bidelar till de vanliga oförändrade organerne. Agardh Bot. 1: 344 (1830). Dessa bidelar, som ej alltid äro förhanden, visa sig vanligen i form af Körtlar, Trådar, Rör, Fjäll, Knölar, Sporrar, Skålar &c. Wahlberg Foderv. 30 (1835). Linné kallade alla dessa blommornas bidelar med ett gemensamt namn för honungsgömmen (nectaria). Arrhenius Bot. 133 (1859).
c) (mindre br.) mus. om hvar o. en af de mindre taktdelar i hvilka en taktdel kan uppdelas; jfr TAKT-NOT. Bidelar äro i ofvanstående tonföljd (med 3/4 -dels takt) åttondedelar och sextondedelar. Bergenson Musikl. 46 (1903).
