BIFODER bi3~fω2der, sbst.2, n.; best. -fodret; pl. =.
Etymologi
[jfr holl. bijvoeder; se BI-, prefix1 2]
foder(slag) af mindre betydelse (i förh. till ett djurs öfriga föda). Dranken är sund som bifoder och osund som hufvudfoder. J. T. Nathorst i Qvartalsskr. f. landtm. I. 2: 39 (1833). Oumbärlig är hackelsen .. vid utfodring af hästar som erhålla små hafrerationer och till följd häraf äro i behof af något till magens fyllande användbart bifoder. Wrangel Handb. f. hästv. 9 (1884).
