SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1909  
BIFLOD bi3~flω2d, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. biflod, äfvensom t. nebenfluss; se BI-, prefix1 2]
relativt mindre flod som mynnar ut i en större; jfr BIÄLF, GREN. Den af Josephus, såsom en af Jordans bifloder omtalade Danus. Palmblad Pal. 4 (1823). Både från norr och söder emottager den (dvs. Amasonfloden) talrika bifloder, af hvilka många äro större än Wolga och Donau. Hartmans Geogr. 84 (1851; uppl. 1848: grenar). Bifloder till venster. Nilsson Hartmans Geogr. 91 (1862). Adige och en af dess bifloder. O. Montelius hos Schück o. Lundahl Läseb. 1: 41 (1901).
Ssg: BIFLODS-SYSTEM30~02. SAOL (1900).
Spoiler title
Spoiler content