publicerad: 1909
BIFOGA bi3~fω2ga (bi`foga Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Dict. Hamb. (1700), Lind (1749)), -NING (se d. o.); -ARE (knappast br., Dict. Hamb. (1700), Schultze Ordb. 1284 (c. 1755)).
Etymologi
tillfoga, tillägga.
1) (i sht i skriftspr.) med direkt obj. betecknande det som fogas l. lägges till ngt: tillfoga l. tillägga l. vidfoga (ngt); ofta med prep.-uttr. l. (dock nästan bl. i pass.) med indirekt obj. betecknande det till hvilket ngt fogas l. lägges.
a) [jfr motsv. anv. i t.] (†) med direkt obj. betecknande ngt som är (någorlunda) likvärdigt med l. (någorlunda) lika stort som det till hvilket det fogas l. som intager en till innehåll l. anordning l. dyl. själfständig ställning i förh. till detta: (med ngt) förena l. förbinda l. kombinera (ngt); i sht med prep. med, äfv. till: förena osv. (ngt) med (ngt). Gammalt stall, bijfogat medh fähwset. Växiö domk. prot. 1673, s. 413. Widare achtes ock wid ordens band: at doch David bifogar Retten til Nåden. Sahlstedt Hofart. 9 (1720). Den första af Nympherne .. bifogade til de andras liuflige sång sin välklingande harpa. Ehrenadler Tel. 15 (1723). Den lediga Theologiska Lectionen vid Gymnasium, på Vissingzöö, som är bifogad med Församblingens vård och skiötsel dersammastädes. Växiö domk. akt. 1749, nr 325. Med sockenmagasiner uträttas intet. .. Snarare skulle jag vilja tillstyrka distriktsmagasiner med bifogad ritorkningsanstalt. Tegnér Bref t. Wingård 41 (1833); jfr b α β'. Med ön Gottlands gamla lag är följande, på fornsägner grundade berättelse bifogad. Strinnholm Hist. 1: 94 (1834); jfr b β. — särsk. refl.: förbinda sig med, sälla sig till. Hafva Fruentimbren sielfva fått haft sin valfrihet (att välja sig egenskaper), vist hade Förnuft och Upricktighet bifogat sig med deras Kyskhet. Kling Spectator D d 1 a (1735).
b) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] med direkt obj. betecknande ngt med afs. på betydenhet l. storlek l. yttre anordning l. dyl. relativt underordnadt: tillägga l. tillfoga (ngt); ofta med indirekt obj. l. med prep. till, ngn gg äfv. vid. De gamle, som detta Wapn til Landets kännemärke .. brukat, hafwa .. bifogat denne omskrift: Sigillum Communitatis de Uplandia. Peringskiöld Mon. upl. 11 (1710). Thet var .. så otydeligen skrifvit, at jag thet knapt begripa kunde, om författaren the samma ord och tale-sätt .. intet i parenthesi .. bifogat hade. Humbla Föret. 2 a (1740); jfr β. Till sången på Oscarsdagen har jag bifogat musiken, satt af Kjellander, af det skäl att detta stycke här nere blifvit ett slags folksång. Tegnér 5: 188 (1820); jfr β. Man bör absolut fordra, att namnet (på fotografen) alltid bifogas reproduktionen (af en fotografisk bild i en tidskrift). Fotogr. tidskr. 1906, s. 124. — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] i fråga om ett rent yttre vidfogande: foga (ngt) till l. vid (ngt), fästa (ngt) vid (ngt), sätta (ngt) på (ngt).
α') (till en försändelse l. en skrifvelse l. en skrifven l. tryckt handling l. dyl.) ss. inlägg l. bilaga foga (ngt, i sht en handling, ofta en specifikation l. ett intyg som närmare utför l. bestyrker l. stöder ett i skrifvelsen angifvet förhållande); bilägga, hoslägga, närsluta, innesluta; i sht i p. pf.: närsluten, vidliggande. Med stöd af bifogade handlingar anmäler sig undertecknad som sökande till ledigförklarade N. N. stipendium. Vi hafva i dag afsändt de af eder rekvirerade varorna, hvarå räkning bifogas till ett belopp af Kr. 650:—. När toghet .. är ändhatt, skall Marschen (dvs. marsken) effter bifogadhe lengdh förlegga follkett. Gustaf II Adolf 266 (1626). Formularet af eederne sände wij altså Eders Kongl. Maij:t här bijfogat uthj vnderdånigheet tillhanda. Hist. tidskr. f. Skån. 1: 185 (i handl. fr. 1658). (Postförvaltaren skall) wara förplichtadt alle .. ifrån andre städher ankomne charter att hijth skicka, som hwar postförwalters Extract af Protocollet kan bijfogas. Civ. instr. 466 (1669). Jag bifogar härhos 18 Rdr såsom renta för min skuld sedan sista liquid. Tegnér (1830) i Vg. fornm. tidskr. II. 6—7: 158. (Konstitutionsutskottet) har brukat neka minoriteten att få bifoga sin särskildta mening i anmärkningsmål. Svedelius Statsr. ansv. 323 (1856). Regements-chefen bifogar förslaget borgensförbindelse, för den uppbörd af allmänna medel regements-skrifvaren varder anförtrodd. Tj.-regl. 1: 125 (1858). Demirgian bifogade vid sin af öfverståthållaren tillstyrkta ansökning (om svensk medborgarrätt), betyg .., att han genom sitt intresse för den svenska hästafvelns förbättring kunde medföra gagn för riket. De Geer Minnen 2: 86 (1892). Prof skall bifogas anbudet. Tidn. f. lev. 1907, nr 23, s. 1. — jfr HOS-, HÄR-BIFOGAD.
β') (numera knappast br.) i annan anv. Husett med bifogede Torn. RARP 4: 85 (1647). Bifoga några prydnader till en högtidsdrägt. Dalin (1850). Byggmästaren har bifogat ett basrelief till den vackra fasaden. Kindblad (1867).
β) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t.] i fråga om skriftlig (ngn gg muntlig, se α') framställning: låta (ngt) följa (ss. bilaga l. bihang); längre fram l. längre ned l. omedelbart införa l. meddela l. anföra (ngt, ss. en upplysande teckning l. en dylik tabell l. ett bestyrkande citat l. dyl.); till det förut l. ofvan l. nyss framställda knyta (en reflexion) l. (ytterligare) foga (ett ord) l. tillägga (ngt). Stiernhielm Arch. E (”C”) 1 a (1644). Thesse Ordh och tiläggning (som följa på tio Guds bud) är wäl .. lagt och bijfogat wedh thet första Bodet; Men är lijkwäl sådant, som allom Bodom tilhörer. Rudbeckius Luther Cat. 132 (1667). Gyldene Böne-Tempel mz 50 bijfogade Psalmer. Ant. saml. 262 (1691; boktitel). Wi wilje strax bifoga och höra Lutheri förklaring. Swedberg Cat. 364 (1709). (Att brefven) annorlunda kunna och böra skrifwas, bewises af bifogade anmerkningar. Dens. Schibb. 441 (1716). Mångfaldiga skadeliga odjur .., på hvilka jag .. bifogat en liten förtekning. Dalin Arg. 2: 345 (1734, 1754). Zamoiskys bref voro på Latin, (hertig) Karls åter på Svenska eller Tyska med bifogad Latinsk öfversättning. Fryxell Ber. 5: 14 (1831). På grund af allt detta föreslog han högsta priset, dock bifogande påminnelser vid vissa ställen jemte förslag till ändringar. Ljunggren SAHist. 1: 99 (1886). Detaljerade beskrifningar skulle .. knappast kunna förstås utan att afbildningar bifogades. H. Hildebrand i PT 1908, nr 252 A, s. 3. — särsk.
α') (föga br.) om muntlig framställning: tillägga, närmande sig bet.: genmäla. ”Men, min Gud, jag måste gå!” — ”Dock ej utan att betala hittarlön,” bifogade jag. C. F. Dahlgren 4: 89 (1830).
β') (†) med obj. betecknande person: (ytterligare) anföra l. nämna. (Emedan Augustinus) vthi thenne fierde Centuries (dvs. sekels) tijdh hafwer lefwat .., så lyster migh här och så bijfoga Augustinum. Schroderus Osiander 1: 538 (1635). Jag tyder them (dvs. de främmande orden i bibeln) kortteliga vt: och bifogar monga vackra och lärda män, som them widlöfftigare förklarat hafwa. Swedberg Schibb. 222 (1716).
γ) (†) i uttr. bifoga ett villkor, fästa ett villkor därvid, bifoga ngt ett villkor, fästa ett villkor vid ngt. Utan at vara afvita kunde väl aldrig Konung Magnus lämna bifall til de orimmeliga vilkor, som bifogades förmälningen. Lagerbring 1 Hist. 3: 492 (1776). Därs. 754.
δ) (föga br.) språkv. foga (en satsdel l. sats) till (en annan satsdel l. sats), i sht med afs. på bisats i förh. till dess hufvudsats; lägga (en ändelse) till (ett ord); nästan bl. i p. pf. Och skal man här weeta at åtskillige Bijord kunna ett Ordh bijfogade warda. Arvidi 27 (1651). At många Substantiva .. så snart them ett s bijfogas, få Adverbii betydelse. Giese Sprachm. 1: 316 (1730). Blifva .. satser eller enskilta satsdelar närmare bestämda genom andra satser, så komma dessa i ett underordnadt förhållande till de förra och sägas vara bifogade. Strömborg Sv. spr. 156 (1852). Den sats, som står såsom en utbildning, säges vara subordinerad (= bifogad, underordnad). Schiller Sv. spr. 22 (1859).
ε) [jfr motsv. anv. i holl.] (†) med personobj. (jfr β β'): låta (ngn) sluta sig till (ngn); tilldela (ngn ngn). I Förgårs kom det Cur-Brandenburgiske Folcket .. til Lägret .., och äre dem dhe Swabiske och Fränckiske Troupperne bijfogade. OSPT 1686, nr 29, s. 3. En sådan gammal barnmorska (borde) bijfogas en ung Menniskia, som allestädes med henne ginge, hwilken .. then gambla .. kunde bijstå och hielpa. Hoorn Välöfv. jordg. 1: 12 (1697). (Armand Marrast var) i början endast såsom sekreterare bifogad provisoriska regeringen. Tiden 1848, nr 162, s. 4. — särsk. refl.: sluta sig till (ngn). Bifoga sig enom, Se alicui adjungere. Schultze Ordb. 1284 (c. 1755).
2) (†) med direkt obj. betecknande det till hvilket ngt fogas, i förb. bifoga ngt med ngt, förse ngt med (ett tillägg l. bihang bestående i l. af) ngt (i pass.: förenas l. förbindas med ngt). Ock såge H: K: M:t medh Rådet, att dett (dvs. det nya riddarhuset) motte komma till sin gångh och retta bygnadt .. effter dess lagde grundh. I synderhet att likwel sielfwa husett med bifogede Torn effter Cavelles afritning kunde bifogas. RARP 4: 85 (1647); jfr 1 b α β'. Från Rom hade vi framfört ett af Fru Schlegel oss lemnadt och med ampel rekommendation bifogadt paquet till en Herr v. Pilat. Atterbom Minnen 552 (1819). Utan att bifoga den (dvs. sin förkastelsedom) med något bevis. Nilsson Ur. 1: 208 (1866).
Spoiler title
Spoiler content