publicerad: 1910
BINDELIG l. BINDLIG, adj.; -are.
Ordformer
(bindelig A. Oxenstierna i HSH 34: 55 (1635), Lex. Linc. (1640; under nexilis (”dexilis”)), Biberg 1: 127 (c. 1814) m. fl. bindlig L. E. Boman i Jernk. ann. 1863, s. 198. bintlig RA 1: 435 (1545))
Etymologi
[jfr ä. d. bindelig o. t. bindlich]
(†)
1) motsv. BINDA, v. 7: som kan knytas l. flätas. Bindeligit eller fläteligit, som kan sammanbindas eller flätas. Lex. Linc. (1640; under nexilis (”dexilis”)). Dict. Hamb. (1700).
2) motsv. BINDA, v. 11: sammanhängande, seg. Till stålskänkstafven (vid en bessemerugn) .. måste man .. använda någon bindligare lera, ifall traktens ej visar sig passande. L. E. Boman i Jernk. ann. 1863, s. 198.
a) med pass. bet.: som kan normeras (af ngt). Ingen ting af hvad som hör till en Nations lif, det må vara physiskt eller andeligt, af yttre normer directe eller indirecte bindeligt, eller ock alls icke bindeligt, .. alls intet af allt detta kan utur dess (dvs. statens) omkrets absolute uteslutas. Biberg 1: 127 (c. 1814).
b) [jfr motsv. anv. i t.] med aktiv bet.: förpliktande, orygglig, fast, bindande (se d. o. 2); jfr BINDIG 1. Att gifve sig udi videre och bintligere förbund med them eller någre andre vill icke nu vare legligit. RA 1: 435 (1545). Vår med Engeland Åhr 1720. slutne Alliance-Tractat, hvilken til alla delar var så bindelig och starck som thenne. Ber. ang. access. t. Hannov. förb. 1727, s. A 2 b.
4) motsv. BINDA, v. 18 a: afgörande, ovedersäglig, bindande (se d. o. 4 a). Som Hr Falck påstår ännu med flere och bindeligare skiähl honom öfvertyga, ty upskiutes detta måhl til d(e)n: 6 instundande Maj. Växiö rådstur. prot. 29 april 1734.
5) förbindlig, tillmötesgående; jfr BINDA, v. 19 f. Jag sijr de Polniske procuratorierne att wara öfwer sedwanan vthan någon bitterheet ..; Sijr dem wara bindelige nog. A. Oxenstierna i HSH 34: 55 (1635). Hr Riksrådet (har) med bindeligaste ordasätt förklarat sin erkänsla emot Riksens Ständers betedde (dvs. visade) förtroende. 2 RARP 6: 427 (1731).
Spoiler title
Spoiler content