SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1910  
BINDIG, adj.
Etymologi
[af t. bindig, bündig, till binden (se BINDA, v.)]
(†)
1) [jfr motsv. anv. af t. bündig] motsv. BINDA, v. 16 d: förpliktande, orygglig, bindande (se d. o. 2); jfr BINDELIG 3 b. En godh och bindigh afskedh (dvs. öfverenskommelse) och beslut. Oxenst. brefv. 1: 251 (1624). Att .. Hennes May:tt medh een bindig Skrift nu straxt försäkrar .. att Hennes May:tt wil blifwa widh Recessens och Cessions Actens lydelser. Stiernman Riksd. 1375 (1660).
2) [jfr motsv. anv. af t. bündig] motsv. BINDA, v. 18 b: afgörande, ovedersäglig, bindande (se d. o. 4 b α). Ofvan anförde omständigheter ock skiähl äro alla så klara ock bindige, att (osv.). 2 RARP 2: 108 (1723). Därs. 306.
Spoiler title