BINÖJE bi3~nöj2e, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[jfr t. nebenvergnügen; se BI-, prefix1 2]
(föga br.) relativt mindre nöje vid sidan af ett större. Hobbes .. gjorde ett .. binöje, som det löjliga skänker, till den väsendliga orsak, hvarför det behagar. Lidbeck Anm. 163 (1808).
