SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BISLÅPARE, m.
Etymologi
[liksom ä. d. bislopper af mnt. bislaper, af bi- (se BI-, prefix1 1) o. slaper till slapen, sofva, motsv. got. slepan, eng. sleep, besläktadt med SLAPP; jfr holl. bijslaper, t. beischläfer samt BISOFVARE]
(†) manlig person som lägrar en kvinna med hvilken han ej är gift, älskare. Concubinus bijslåpare. Var. rer. 11 (1538). Concubinus En Bijslåpare, Bolare. Lex. Linc. (1640). Växiö domk. akt. 1677, nr 105. Spegel Gl. 401 (1712). Lind (1749).
Spoiler title
Spoiler content