SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1911  
BISOFVARE, m.
Etymologi
[af BI-, prefix1 1, o. SOFVA; jfr BISLÅPARE]
(†) manlig person som lägrar en kvinna med hvilken han icke är gift, älskare; jfr BESOFVARE under BESOFVA. Dict. Hamb. (1700).
Spoiler title
Spoiler content