SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1911  
BISOL bi3~2l (bi`sol Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. bisol samt t. nebensonne; se BI-, prefix1 2]
fenomen på himlen hvilket ter sig som en andra sol vid sidan af den egentliga, vädersol. Isogæus Segerskiöld 983 (c. 1700). Sv. lit.-tidn. 1817, sp. 610. På de punkter, hvarest de olika cirklarna i en solgård skära hvarandra, uppkomma bilder af solen ... Dessa färgade ljusbilder kallas bisolar, eller vädersolar. Hildebrandsson Buchan 231 (1874). AB(L) 1909, nr 42, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content