BISTÄMNING bi3~stäm2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[af BI-, prefix1 2, o. STÄMNING]
(tillfällig bildning) stämningsnyans. Baggesens qvicka, skarpt tillspetsade slutvändning mildras hos Kellgren genom en sig insmygande bistämning af saknad. Ljunggren SVH 2: 252 (1877).
