SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BISTÄMMA, v.
Etymologi
[efter t. beistimmen; se BI-, prefix1 1 d]
(†) instämma med (ngn) l. i (ngt), gå in på (ngt). (Det) är .. märckeligit, hvad Cicero säger på ett ställe: Han ville heldre fara vilse med Platone, än med andra bistämma Sanningen. Bliberg Acerra 497 (1737). Hvilkom de mäste bijstämma, Cui plurimi assentiuntur. Bistämma til allt, omnia assentiri. Schultze Ordb. 4878 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content