publicerad: 1911
BITANDE bi3tande2 (bi`tande Weste), p. adj.; adv. =.
Etymologi
a) till BITA I 2 i α: skarp, genomträngande, isande. En bitande vinterqväll. C. V. A. Strandberg 1: 190 (c. 1860). Luftens torrhet (på Grönland) bidrager .. till att låta kölden kännas mindre bitande. Fries Grönl. 21 (1872). Det blåser en bitande nordanstorm. Snoilsky 2: 83 (1881). Temperaturen kom ej upp till mer än — 13 °, hvilket är bitande nog när blåsten ligger rakt emot. Hedin Asien 1: 321 (1903). Det blåste hårt från norr, och ute på sjön var det bitande kallt. Lagerlöf Holg. 2: 161 (1907).
b) till BITA I 2 i β: som kommer ögonen att svida, skarp. Tak och gaflar och murgrönsklädda väggar, som i solljuset äro bitande starka i färgen. Lundin Bortom Alp. 77 (1883).
c) till BITA I 2 j: skarp, besk, bitter, frän, adstringerande. (En planta) är söt och liuflig, en annan bitter, bitande och skärpande. Serenius Eng. åkerm. 118 (1727). Den jord, som inneholler saltpeter, igenkännes af den bitande smaken. Wallerius Min. 165 (1747). (Bahiakinans) smak är högeligen bitande på tungan, något besk, och något inbitande. J. P. Westring i VetAH 1801, s. 53. En bitande tobak. Rydberg Faust 43 (1878). Kryddnejlikor .. hafva en bitande kryddsmak. Grafström Kond. 305 (1892).
2) till BITA I 3 slutet: skarp, sårande, stickande. Pikantige och bitande Ord. Ekman Siönödzlöffte 92 (1680). Många Fruentimmer, som nu äro onda på Argus och kalla honom grof, ovettig och bitande mot könet. Dalin Arg. 1: 72 (1733, 1754). En bitande qvickhet. Dens. Hist. 2: 709 (1750). Bitande stridskrifter växlades. Sv. Merc. 6: 566 (1761). Bitande äro de vers, som saltas omåtliga mycket. A. Nicander G. sann. 8 (1766). Han (var) ett beständigt föremål för (Johans) bitande skämt. Botin Hist. 2: 50 (1789). Bitande kritik. J. G. Oxenstierna 2: 385 (1806). Bitande sarkasmer. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 155 (1817). Luthers .. både bitande och brännande vältalighet. Thomander 2: 176 (1846). Kellgren (var) den tiden mera fruktad än älskad för sina bitande infall. Topelius Fält. 5: 46 (1867). Han .. var .. bitande satirisk. Böttiger 6: 82 (c. 1875). Kejsarinnan Elisabet afskydde Fredrik för hans bitande anmärkningar om hennes sedeslösa lefnad. Pallin N. tid. hist. 102 (1878, 1887). Godmodig, men äfven ibland bitande qvick i repliken. AB(L) 1904, nr 61, s. 3. Bitande själfironi. Dahlgren 1 Ransäter 77 (1905).
3) till BITA I 11: om skarp, i sht lokal, smärta; skarp. En bitande sveda i magen. H. D. Spöring i VetAH 1747, s. 105. En ”hetsig och malign Fluss-feber”, hvilken röjde sig medelst stark kroppvärk, häftig mot natten acerberande feber, bitande hetta. Ilmoni Sjukd. 3: 467 (1853). jfr: Om ingen ihålig tand förefinnes och smärtan är slitande, likasom bitande, och vidsträckt, så är tandvärken vanligen af katarrhalisk eller rheumatisk natur. AHB 57: 39 (1871).
4) till BITA I 12: skarpt smärtande, stickande. Et bitand samvetz agg. Kolmodin Qv.-sp. 1: 53 (1732). Bitande förtal. Hagberg Shaksp. 2: 86 (1847); jfr 2.
5) till BITA I 13 b: snäsig, arg. Därför att (hunden) Thasso nu mera icke ville leka utan hällre morra och bitas, så tyckte väl (hundens husbonde) Richwin, att han också borde vara murrig och bitande. Cederschiöld Riehl 2: 69 (1878). jfr: En årstid (näml. vintern), som .. är hård och bitande till lynnet. Nyblom Hum. 252 (1874, 1883); jfr 1 a.
Spoiler title
Spoiler content