SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1911  
BITARE bi3tare2 (bi`tare Weste), i bet. 1 om person m.||ig., om djur m. l. r., i bet. 2 m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
1) till BITA I 4. — jfr AF-, KALENDER-, KRUBB-, STEN-, TALL-, VÅRT-BITARE m. fl. — särsk.
a) (individ l. art af) skalbaggsläktet Mordella. Retzius Djurr. 85 (1772). Ekström Mörkö 53 (1828). Thomson Insect. 57 (1862).
b) (numera knappast br.) (individ af) fiskarten Gunellus vulgaris Cuv., tejstefisk. (Denna fisk) har fått namn af Bitare, i anseende til sina många små tänder, hvarmed den biter, försvarar och föder sig. Fischerström 2: 12 (1780). Weste (1807). Dalin (1850).
2) (†) till BITA I 13 b. Bitare, kifvare. Lind (1749; under beisser). Bitare: trätmakare. Wikforss (1804; under beisser).
Spoiler title