BIUPPGIFT bi3~upjif2t, stundom ~20, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
uppgift som i förh. till den hufvudsakliga är af mindre betydelse. (Gustaf Adolf) nöjde sig sjelf med biuppgiften och lemnade hufvuduppgiften åt en biperson. M. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 231 (1881). — särsk. uppgift som ngn l. ngt har vid sidan om sin hufvudsakliga o. som i förh. till denna är af underordnad betydelse. Rotformer, som jämte uppgiften att vara assimilerande rötter ha andra hufvud- eller biuppgifter, att tjäna såsom klätterorgan (osv.). Jönsson Vikariat inom växtr. 13 (1910).
