SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1912  
BJUGG bjug4, n., sällan r. l. m. (r. l. m. Hildebrand Medelt. 1: 186 (1880), m. Öhrlander o. Leffler (1852); f. Lindfors (1815), Meurman (1846)); best. -et, ss. r. l. m. -en.
Ordformer
(bjugg Upp. 6: 6 (NT 1526) osv. biu Stiernhielm VgL Ordel. 109 (1663: biusädh). bygg Alm. (Ld) 1806, Bih. s. 1)
Etymologi
[fsv. biug(h), biog (byg), n., sv. dial. bju (Hall.; m. Rietz, n. Möller Hall. ordb. (1858)), bygg (Värml., Dalsl., Rietz; n., Värml., Noreen Ordb. ö. Fryksd. (1878)), by(g) (Skåne, Rietz), bägg (Dalarna, Rietz, Noreen Ordl. ö. dalm.), be- i ssgr (Dalarna, Rietz), motsv. d. byg, r. l. n., ä. d. bjug, nor. bygg, n. l. m., isl. bygg, n., feng. beow, n., eng. dial. big, korn, samt fsax. beo, äfvensom ffris. be, skörd. Ordet går tillbaka till samma stam *beu(u) som föreligger i BYGGA, BO. Det betyder sålunda eg. 'det odlade', dvs. säd öfverhufvud, men kom på grund af den förhärskande ställning som kornet i ä. tid, särsk. i norden, intog bland sädesslagen att få den inskränktare bet. ’korn'; med afs. på bet.-specialiseringen jfr KORN, som också urspr. haft den allmännare bet. ’säd'. -ju- i formen bjugg är uppkommet gm brytning af -y- i formen bygg. Jfr Noreen Altschw. gram. 118 (1897) o. H. Lindroth i Arkiv f. nord. filol. 24: 345 f. (1908)]
(numera nästan bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgadt l. för att undvika ordet ”korn” där detta skulle vara tvetydigt) sädesslaget Hordeum sativum Jessen, korn; koll. om den tröskade säden af nämnda sädesslag. Try mååt biwgg. Upp. 6: 6 (NT 1526). Så wardt tå slaghet .. biugget, ty biugget war j ax gångit. 2 Mos. 9: 31 (Bib. 1541). De Siu Vegetabiliske förnemste Fruchter, Hwetet, Rågen, Biugget, Hafran, Bönorne, Erterne och Hertzen (dvs. hirsen). Kempe Graanen 80 (1675). Dalin (1850; angifvet ss. förekommande i biblisk stil). Af de sädesslag, som i Sverige användes, var uppenbarligen bjuggen det ursprungliga. Hildebrand Medelt. 1: 186 (1880). Elfving Kulturv. 13 (1895). — i bild. Afskild från de andra gick en man i styrkans år. / Guds klara sommar var hans blick och bjugg i sol hans hår. Karlfeldt Frid. lustg. 129 (1901).
Ssgr: A: BJUGG-AND. (biugge Kolmodin Qv.-sp. 1: 332 (1732)) [sv. dial. bäggann, skördetid (Dalarna, Rietz, Noreen Ordl. ö. dalm. (1882))] (†) kornskörd. Thet war på then tijdhen tå biugganden war begynt. Rut 1: 22 (Bib. 1541). Krok Alm. 1713, s. 28. Dähnert (1784).
-BIT. [sv. dial. bjuggbit (Västergötl., Rietz) till -BIT] (†) (individ af) fågelarten Crex pratensis Bechst., kornknarr. Korn-knarren kallades här (dvs. i Falköping) Ortygometra .., som på andra ställen i Vestergötland kallas Bjuggbit. Linné Västg. 81 (1747). Lenæus Delsbo 157 (1764). Dalin (1850).
-BRÖD3~2. (biugge- Palmcron Sund. sp. 37 (1642)) [fsv. biugbrödh] kornbröd. Här är en pilt som haffuer fäm biugbrödh och twå fiskar. Joh. 6: 9 (NT 1526). I Torne sågh jagh .. Roghbrödh och inthet bjuggbrödh. Bureus Suml. 27 (c. 1600). Hildebrand Magia nat. 24 (1654). Sahlstedt (1773). Dalin (1850). Sundén (1885).
-BÄLJA. (†) benämning på de hvarje enskildt bjuggkorn omslutande sådorna. Lind (1749; under bälglein).
-FIBLA. (†) (individ af) växtarten Scorzonera humilis Lin., kornfibla. Fries Bot. utfl. 3: 242 (1864; angifvet ss. tillhörande folkspråket).
-GRYN~2. korngryn. Såpper aff biugg gryn. B. Olavi 13 b (1578).
-HALM~2. kornhalm. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630). Hildebrand Magia nat. 2 (1654). Hastfer Fårs ans 209 (1752).
-KAKA~20. brödkaka af kornmjöl. Hes. 4: 12 (Bib. 1541). Schultze Ordb. 2122 (c. 1755).
-KORN~2. (bjugge- Hist. arkisto 8: 335 (1691)) korn af sädesslaget korn. Digitus itt twär finger, en sådana lengd som fyra gill biwgkorn göra kunna på theres breedd. Var. rer. 45 (1538); jfr slutet. Green (dvs. grän, gran), betydher så mykit som ett Biugg korn wägher, så at sextiyo Green eller Korn wäghe ett Quintin. Berchelt Pest. ors. I 2 a (1589). Kalm Resa 1: 189 (1753). Ett bjuggkorn hittades bland grafinnehållet af den år 1874 öppnade kungshögen vid gamla Uppsala. Hildebrand Medelt. 1: 186 (1880). Eneström Finvedsb. 238 (1910). särsk. [efter lat. granum] (†) ss. beteckning för längd af viss, ringa storlek. The sammansittiande (tilhopa hängiande) Sakers mått är: Ett Biuggkorn, (gran) ett twärfinger, een twärhand (m. m.). Schroderus Comenius 762 (1639).
-MJÖL~2. (bjugge- Vg. fornm. tidskr. I. 10: 91 (i handl. fr. 1586), O. Martini Läk. 31 (c. 1600), I. Erici Colerus 1: 207 (1642)) [fsv. biugmiol] kornmjöl. G. I:s reg. 2: 266 (1525). Att thu lather aff samme korn en partt törckis, och males i gott biugmiöll. Därs. 17: 210 (1545). Månsson Åderlåt. 101 (1642). Schultze Ordb. 3165 (c. 1755).
-MJÖLS-VÄLLING—0~20. kornmjölsvälling. B. Olavi 43 a (1578).
-STRÅ~2. kornstrå. A. A. Afzelius i Poet. kal. 1819, s. 35. Karlfeldt Flora 96 (1906).
-SÄD~2. Tegel G. I 2: 299 (1622). Stiernhielm VgL Ordel. 109 (1663).
-VÄLLING~20. kornmjölsvälling. B. Olavi 13 b (1578).
B (†): BJUGGE-AND, -BRÖD, -KORN, -MJÖL, se A.
Spoiler title
Spoiler content