publicerad: 1924
BYGGA byg3a2, v. -er byg4er, -de byg3de2, -t, -d ((†) sup. biggiett GR 18: 102 (1546). p. pf. n. byggiat Landsm. XI. 7: 6 (c. 1700)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se under afledn.), -NING (se d. o.); -ARE (se under afledn.); jfr BYGD, BYGGE (se under afledn.), BYGGERAGE (se under afledn.), BYGGNAD.
Ordformer
(bygga (-e) 1523 osv. byg(g)ia (-ie, -iæ, -ja) 1522—1741. bycht (bycktt), sup. 1530—1533. big(g)- 1522—1538. bikgt, sup. 1538. böggia, bögha (ipf. bögde, p. pf. bög(g)d) c. 1620—1758. buge 1528)
Etymologi
[fsv. byggia, motsv. d. bygge, isl. byggia, byggva; till stammen i BO, v.1; jfr t. bauen, äfvensom BJUGG (BYGG, sbst.1), BYGG, sbst.2, samt BYGSEL]
1) (numera bl. bygdemålsfärgadt resp. i högre stil) vara bosatt o. hafva sin verksamhet (ngnstädes), bo; lefva l. dväljas (ngnstädes). Bygga och bo, bo och bygga, se under BO, v.1 1 b. GR 1: 35 (1522). Wj Gotzstaff .. helsom eder alle wore Elskelige troo mennt friiborne frelses mend Som biggia offuer menege Östergylland. Därs. 79 (1523). (Mina nornor) bygga under Tidens träd, / och ofvanför. Tegnér (WB) 5: 144 (1822). För omkring två hundra år sen bygde en ensam karl bort i ett bärg, som de kallade Lillbärg. Landsm. 1: 591 (1880). Heidenstam NDikt. 79 (1915). — särsk. bildl., med sakligt subj.; jfr BO, v.1 2. Heder och ära än / Bygga bland svenska män. CVAStrandberg 1: 5 (1844). O land, du tusen sjöars land, / Der sång och trohet byggt! Runeberg 2: 5 (1847). Men ännu därinne / milda känslor bygga, / sitta där och sörja, / lutande och skygga. Fröding NDikt. 146 (1894).
2) (†; jfr dock a slutet, b slutet) hafva l. taga (ngt) till boplats; bebo; bebygga; uppodla; kolonisera; befolka. Job 3: 14 (Bib. 1541). Opå thet Landett yttermere bygtt och förbättred bliffwe kan. GR 17: 146 (1545). OxBr. 3: 509 (1638). Förr än the Turkar och Asianer komme hiit i Norlanden, bygde och besute thesse nordiske landskapen Resar. Verelius Herv. 1 (1672; isl.: bigdu). Lagerbring 1Hist. 1: 467 (1769). När (Värend) .. först bygdes af sin nuvarande folkstam (osv.). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 3 (1864). — särsk.
a) med afs. på tomt l. egendom: förse med åbyggnader, bebygga. Gorius Baggans Biörns son var til frijdz at Store Lasse skulle bygia tomptena. OPetri (1525) i SthmTb. 1: 81. De (sätesgårdar) som allenast med en stugu bod och stall wore bygde .. Holles för ingen Sätegård och niute ingen Frjhett. RARP 3: 218 (1642). Tomt skal byggas til mangård och ladugård. BB 2: 1 (Lag 1734). — särsk. (ännu ngn gg i historiskt arkaiserande stil) i uttr. bygga (en gård) till sätesgård l. säteri, förse (en gård) med de åbyggnader som fordras, för att den skall kunna blifva sätesgård, förvandla (en gård) till sätesgård. Emedan .. jag reda begynt bygga begge Skeenäsgårdarne till Säteri. Dahlberg Dagb. 186 (1666). Frih. Åke Rålamb, som byggde Försigtuna till sätesgård i slutet af 1600-talet. NF 14: 1031 (1890).
b) i p. pf., om stad l. by: försedd med byggnader l. invånare. Staden (Strängnäs) war föga bygd effter han bleff affbrend för try år tilförende. Svart G1 70 (1561). — särsk. (ännu ngn gg i juridisk stil) i uttr. byggd by, motsatt: öfvergifven by. Ödesby äge lika rätt, som bygder by. JB 12: 6 (Lag 1734). SvFLagT (1883). Hahnsson (1884).
c) mer l. mindre bildl.: bebo (se d. o. 1 d). Stor skada stånder af ormen / Som bygger nu hjärtats sal. Björner Lodbr. 51 (1737). Med dig, utvalda vän! jag Paradiset bygde, / Dit ljufva sälskap mig för alla stormer skygde. Nordenflycht Turt. 7 (1743) [jfr bygga helvetet (se 10 a)].
3) (†) med afs. på odling (o. åbyggnader) hålla (en egendom) i stånd; odla, häfda, bruka. GR 1: 153 (1523). Att hann same Hemmen ilde häffdet och bygt hade. Därs. 18: 765 (1547). LMil. 1: 188 (1682). Sedan .. (ägarna af säteriet) både utarmat sig sielfva inbördes och blifvit oförmögne att byggia gården. 2RARP V. 2: 686 (1726). Att hemmanet icke rätt Cultiveras, bygges och kringgierdas. VDAkt. 1735, nr 308.
4) (†; jfr dock anm.) allmännare: vidmakthålla; upprätthålla; bibehålla. Frwe klösteriit .. maa bliffue bygd Oc bestondande. GR 1: 150 (1523). Hedningana warda fructtandes titt namn, och alla konungar på iordenne thina äro, At herren bygger Zion. Mess. 1531, s. C 2 b. Ther wij (dvs. Justitia, Pax o. Pallas) kunde med een eenig Hand, / Bygg' ett Rijke (osv.). Stiernhielm Fred. 12 (1649, 1668). Anm. Hit hör eg. äfv. det från fsv. (UpplL) upptagna uttrycket bygga land med lag, användt särsk. i sentensen land skall med lag byggas (Karl XV:s valspråk), hvilket uttryck af den nutida språkkänslan anslutes till bet. 9. Med Lag bygges land. Dalin Arg. 1: 26 (1733, 1754). Oscar II 2: 212 (1860, 1887).
5) (†) komma (ett land) att göra framsteg (i ngt afseende), förkofra. Städer öka och byggia Land i folk och nähring. RARP 3: 168 (1641).
6) (†; jfr dock a o. b) sätta i stånd, laga, reparera; ofta i allittererande förb. med verben bota o. bättra. (De sönderskjutna lybska skeppen) kunne ecke koma thedan, förre än the bliffue bygde. GR 9: 167 (1534). Bruka sitt Embethe och handwärke, som är att bygge ketzler. HFinlH 7: 191 (1546). Förutan dette moste gräntzehusen och Fästningerne åhrligen bättras och byggias. RARP 2: 116 (1634). Såsom och glassmästaren (skall) wara skyldig att bota och byggia fönstren i domkyrkian. Annerstedt UUH Bih. 1: 375 (i handl. fr. 1646). Byggia sina kläder. VRP 1695, s. 125. — jfr FÖRBYGGA. — särsk.
a) (numera föga br.) metall. om iståndsättande af inrättningar (ugnar, härdar, stångjärnshamrar) som användas vid framställning af metaller. Bygga säges vid Sala silfversmältning, då utur väggarne i ugnen uthugges hvad som är förbrändt och de åter lagas med ställsten och ler, så at de blifva aldeles jämne och tilredde til ny smältning. Rinman (1788). Dens. 1: 345 (se under BYGGNINGS-STÅNG).
b) (numera bl. bygdemålsfärgadt) med afs. på (trådar i) nät o. väf (varp): laga (gm hopknytning); äfv. abs.; stundom i förb. med prep. på. (Jesus) sågh .. Iacobum Zebedej son, och Iohannem hans brodher, at the j båtenom bygde sijn näät. Mark. 1: 19 (Bib. 1541; NT 1526: till hopa lagde theres nät; Bib. 1917: ordnade sina nät). (I visthusboden) tar mannen sin plats, då näten måste ”byggas”. Lönnberg BlSkär. 1 (1876). (Kaptenskan väfde sönder varpen, o. pigan) måste, vid skenet från ett drypande talgljus ställa sig att ”bygga”. Arbman Silv. 44 (c. 1890). Så gick jag ner te' sjöbon och satte mej te' bygga på noten, som hade blifvi' sönderrifven af de gemena stena. LfF 1891, s. 48.
7) [efter motsv. anv. af t. bauen] (†) bearbeta (en grufva); jfr BRUKA 10 a; äfv. refl., i uttr. bygga sig fri, om grufva: täcka driftkostnaderna. Huru de häreffter medh meera frucht grufuan byggia skole. OxBr. 11: 345 (1644). Stockenström PVetA 1749, s. 15.
8) [efter motsv. anv. af t. bauen] (†) med afs. på växter: odla. Mädan icke hos Oss sielfwe så mycken Humbla bygges, som Rikzens inbyggiares tarff kräfwer. RARP 3: 256 (1642).
9) (låta) uppföra l. uppmura l. (upp)timra (ett hus, en stad, ett torn o. d.); äfv. i utvidgad anv., om annan verksamhet hvarigm ett (i sht af trävirke l. sten) sammansatt helt successivt kommer till stånd (i sht på en bestämd plats som det är afsedt att stadigvarande intaga); stundom öfvergående i bet.: konstruera. Bygga sig en villa, ett eget hem. Huset är väl, illa byggdt. Bygga ett plank omkring tomten. Bygga broar, dammar, kanaler, tunnlar, vägar. Bygga aeroplan, automobiler, fartyg, orglar, pianon. Luk. 7: 5 (NT 1526). Lathe byggia eth sköntt segelskep. GR 11: 49 (1536). Byggia hws medh hwars mans rådh, dher kommer aldrig Taak vppå. Grubb 60 (1665). Rom bleff intet alt bygdt på en Dagh. Dens. 690. Ladugårds-taken voro här, som på andra ställen, bygde af halm. Linné Sk. 38 (1751). Fyra nya allmänna vägar (hafva) på Statens bekostnad blifvit innom detta Län byggde. Järta Kopparb. 11 (1823). På yttersta udden af stranden / byggde vi sorgsna .. (den dödes) bål. Lagerlöf HomOd. 143 (1908). — jfr BE-, FÄRDIG-, FÖR-, IGEN-, IN-, INNE-, KRING-, NY-, OM-, PÅ-, SAMMAN-, TILL-, UNDER-, UPP-, UT-, ÅTER-, ÖFVER-BYGGA m. fl., äfvensom STEN-, TEGEL-, VÄL-BYGGD m. fl. — särsk.
a) i bild (jfr under d). Bygga luftslott. Ther Gudh bygger sigh een kyrckia, ther bygger fanen strax sigh ett cappell breddwidh. Svart G1 96 (1561). Med röstens tonfall byggde han en mur emellan dem. Hallström Than. 65 (1900).
b) om djur; äfv. utan utsatt sakobj. (jfr c). Bureus Suml. 72 (c. 1600). När Svalan bygger, är det bäst at mura, säger Bonden. Fischerström Mäl. 175 (1785). Larverna lefva i vatten och bygga sig hylsor af små stråbitar, sandkorn, smulor af snäckskal osv. NF 12: 1232 (1888). — särsk. i uttr. bygga bo (jfr 10 b). Schroderus Comenius 146 (1639). Där flög en kråka med strå i näbben. Hon måtte bygga bo. Rydberg Vap. 296 (1891).
c) utan utsatt sakobj. (jfr under b o. d): (låta) uppföra hus o. d.; utföra byggnadsarbete; ofta med prep. på: arbeta på (en byggnad); äfv. refl. med åtföljande predikativ: gm byggnadsverksamhet göra sig (rik, fattig o. d.). Hwar och en aff them som bygde, hadhe sitt swerd bundet widh sidhona, och bygde så. Neh. 4: 18 (Bib. 1541). Effter lijtett påskiner, att dee på någon kyrkio bygt haffva. RP 8: 45 (1640). (Alfred den store) lärde ock folket först at bygga af (dvs. med) Tegel. Dalin Hist. 1: 527 (1747). — särsk. (i högre stil) bildl.: arbeta (på förverkligandet af ngt); numera bl. i fråga om ngt som jämföres med ett byggnadsverk. Nocksampt kan man förnimma, at somblige med flijt byggia på, at thetta gudeliga wärket icke skall winna nogon fortgång. VDAkt. 1652, nr 102. Det engelska folket fortfor under Georgarne oafbrutet att bygga på sin framtida storhet. NF 15: 671 (1891).
d) med bestämning angifvande viss grundval; äfv. utan utsatt sakobj. (jfr c); ofta i bild (jfr a). En wijs man, som sitt hws bygde på itt helleberg. Mat. 7: 24 (NT 1526). Thet hus, som är vel bögdt på en fastan grund, står vel orörligit, ehuru ock en hefftig storm ther på stöter. Swedberg Gr. Förspr. 21 (1722). — särsk. bildl.
α) grunda (ngt på ngt annat); äfv. intr.: grunda sig (på ngt). RP 7: 434 (1639). Thomasii Introductio in Logicam .. är .. bygd på sådana grundmeningar, som i mitt sinne äro för vngdom farliga. Rydelius Förn. 48 (1719, 1737). De grunder, hvarpå ersättningsanspråken .. blifvit byggda. Englund Ged. 103 (1853). (Runebergs dikt) Kungarne på Salamis (är) långt ifrån att i hela sitt innehåll bygga på antik grund. Söderhjelm Runebg 2: 453 (1906). jfr (†): Reffle är ju een staad, bygder med sine egne privilegier. RP 8: 197 (1640).
β) intr.: förlita sig (på ngt). Det är ingenting att bygga på. Hvad han har sagt, kan man aldrig bygga på. Christus .. will ath wij allena byggia skolom på hans retferdugheet. GlossaMat. 9: 13 (NT 1526). Lyckan är obeständig och ödet aldrig at bygga på. Dalin Arg. 2: 157 (1734, 1754). Gör oss af hjärtat ödmjuka, så att vi icke bygga på vår egen kraft. Wåhlin Skoltal 134 (c. 1885).
e) med afs. på naturföremål o. d.: sammansätta, hopfoga, bilda; vanl. i p. pf. Liksom (materien) .. i kemiskt hänseende är sammansatt af enkla grundämnen, så är den i mekaniskt hänseende byggd af små delar. Berzelius Kemi 3: 20 (1818). Grundämnet, hvaraf verlden byggdes, kom ur brunnen Hvergelme. Wisén Oden 35 (1873). — särsk. med afs. på (del af) människo- l. djurkropp; numera nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv.: som har (så l. så beskaffad) konstitution, danad, inrättad; vanl. i uttr. sådana som (vara) kraftigt, starkt, svagt, väl, illa byggd. Gudh bygde ena quinno, vthaff reffuet. 1Mos. 2: 22 (Bib. 1541). En starck siähl bebodde (hos Palmstierna) en vähl bygd kropp. Höpken 1: 377 (1767). Gud har så bygt menniskokroppen, .. att sjukdomar och plågor icke följa på syndens första utbrott. Schartau Und. 98 (1804). En .. starkt byggd gammal (björn-) hanne. Lagerlöf Holg. 2: 108 (1907). — jfr VÄL-BYGGD.
10) (i sht i högre stil) med afs. på ngt immateriellt: sammansätta, bilda, konstruera, uppgöra; lägga grunden till, upprätta, åvägabringa. Bygga planer för framtiden. (Personer) vtaff förargeligitt leffuerne, som mehra kullslå än byggia, förarga mehra än lära. HSH 31: 430 (1638); jfr 9 a. Han på sin grift det låf förtjenat, / At han med samvet, flit och svett / Sit välstånd bygdt. Nordenflycht QT 1746—47, s. 122. De lärde .., som velat bygga en vettenskap under namn af moral, ha vacklat i val af grundprincip. Leopold 4: 95 (c. 1820). Att lefva värdigt sina minnen, det är att hedra dem, det är att bygga en framtid. Rundgren Minn. 2: 108 (1882). Här skall .. förtäljas om .. det, som skedde .. under de strider, som byggde hela vår nuvarande odling. Heidenstam Svensk. 2: 358 (1910). — särsk.
a) [jfr t. die hölle bauen, holl. de hel bouwen; möjl. utgående från 2] (†) i uttr. bygga helvete(t), om äkta makar som lefva i split o. kif med hvarandra. Man säger .. om dhem som i dheres ächtenskap illa förlijkas, slås och rifwas etc. At dhe här byggia Hälfwetet; Dhet är, dhe giöra dher til beredelse här i Werlden. Grubb 617 (1665). Thet bör intet wara, att ächta folk skillia sig sielfwa åth, fastän ty wär the intet anat giöra, än byggia helfwete tilsamans. VDAkt. 1710, nr 187.
b) i uttr. bygga bo (jfr 9 b slutet), sätta bo, gifta sig; stundom öfvergående i bet.: inrätta sig l. slå sig ned (ngnstädes). Spegel GV 120 (1685). Då i sielfwe bygge bo, och skole sättia Edra fötter vnder Eder egit Bord. Fernander Theatr. 159 (1695). Vill träldom bygga bo i våra dalar (osv.). CGStrandberg i SAH 27: 172 (1853). Tegnér Armfelt 3: 9 (1887). jfr: Minns du, då vårt hem vi byggde en gång / I främmande land? Snoilsky 5: 1 (1897). jfr äfv. (†): Gamble Erchebiscop Jacob then tå hade bygt sigh wåning (dvs. bosatt sig) vthi Gripzholms Closter. Svart G1 10 (1561).
c) (numera i sht arkaiserande) i uttr. bygga hjonelag, ingå äktenskap; förr äfv. bygga äktenskap, trolofning. (De) som echteskap achta byggia til hopa. OPetri Hb. B 2 b (1529). Nu står fritt både Clerk och wärsligh at hionelagh byggia. 2Saml. 35: 218 (1662). Ett par unga folk, .. hwilka .. byggdt och-refwet Trolofning. VDAkt. 1712, nr 153.
e) (†) med obj. betecknande vänskap, enighet, ovänskap o. d. Bygga och hålla Wenskap. Brahe Oec. 29 (1581). Täncker på the råd som enigheet bygga och tilfälle til uproor förtaga måge. Gustaf II Adolf 152 (1616). Att de skillias heller än att byggia ondt sig emillan. VDAkt. 1725, nr 313. Kempe FabritiiL 31 (1762).
Särskilda förbindelser (i allm. till 9): BYGGA EMOT. (†) motarbeta, motverka; jfr BYGGA 9 c slutet. OxBr. 1: 680 (1631). —
BYGGA FÖR10 4. (låta) uppföra byggnad(er) o. d. framför (ngt, så att detsamma blir undanskymdt l. afstängdt). Auerbach (1907). jfr FÖRBYGGA. —
2) bildl.: åstadkomma hinder för (ngts förverkligande), förebygga. The kunna .. byggia före, att Keijsaren icke skall tillvexa. RP 8: 330 (1640). Dähnert (1784). —
1) (†) till 6: laga, reparera. Magnus Petrejus .. (m. fl.) saakfälles för Jacob Kyryläs fönster .. och skola byggia fönstret igen. ConsAcAboP 1: 453 (1650).
2) till 9.
a) (†) återuppbygga. Lyckeby, som war beskutet hardt / Och kunde eij byggies igen så snart. Hund E14 111 (1605).
b) gm byggande (murning l. timring) afspärra l. tilltäppa ngt; förr äfv. allmännare: tilltäppa. Bygga igen en fönsteröppning. Sahlstedt (1773). (Sv.) De hafva bygdt igen det holet, (eng.) They have shut up, or closed up, or stopped up that hole. Widegren (1788). —
1) (†) refl.: (för kolonisationsverksamhet) inflytta (ngnstädes); jfr BYGGA 2, äfvensom BYGGA SIG NED 1. Capellanen i Arvika, Herr Ingmar Sylvius, .. prädikade (i Högerud) .. på sin ålderdom, sedan 2 och et tredjedels Hemman ur hans Pastorat bygt sig där in. Fernow Värmel. 864 (1779).
2) till 9.
a) refl.: bygga så att man kommer in (ngnstädes). Under den med grafmonumenter prydda Campagnan hade .. christna kyrkan liksom byggt sig in i Catacomberna. Cavallin Parent. 30 (1863).
b) bygga l. gm murning o. d. anbringa (ngt) så att det sitter fast (mellan andra föremål l. i ngt annat). Ryska vice-konsuln har .. byggt in sin bostad mellan pelarne i stora midtelkolonnaden (af en tempelruin). Kræmer Orient. 200 (1866). Ryssarna (hade) byggt in ett maskingevär i kyrktornets takhuf. Berg Krig. 89 (1915). —
BYGGA OM10 4. (helt l. delvis) nedrifva o. återuppföra (en byggnad o. d.), gm byggande (murning l. timring) ändra (en byggnad l. byggnadsdel till annat utseende). Ekblad 3 (1764). Han byggde om sin prostgård. LfF 1904, s. 132. De stora spetsbågiga fönstren byggdes om till smärre rundbågiga. TurÅ 1919, s. 153. jfr OMBYGGA. —
BYGGA OMKRING10 04 l. KRING4. kringgärda (ngt) med byggnader; förse (ngt) med en byggd (timrad, murad) omfattning. Ekblad 381 (1764). Till eldstad ha de fört med sig små ugnar af plåt, som de bygga omkring med tegel. Berg Krig. 40 (1915). jfr KRINGBYGGA. —
BYGGA PÅ10 4. anbringa en ny våning o. d. på (en färdig byggnad). Nordforss (1805). Den här gamla stugan behöfver byggas på. Strindberg SvÖ 1: 160 (1882). jfr PÅBYGGA. —
BYGGA SIG NED10 0 4 l. NER4.
1) (†) slå sig ned (ngnstädes); jfr BYGGA 2, äfvensom BYGGA IN 1. Denna Ritning (på laboratorium) skall jag gjömma .. i fall jag bygger mig ned i Skåne. CAEhrensvärd Brev 2: 51 (1795).
2) till 9: bygga så att man kommer (l. kan komma) ned (i l. gm ngt). Är den lösa jorden djup, får man vanligen bygga sig ned genom densamma medelst ett timradt schakt. NF 7: 1343 (1884). —
BYGGA TILL10 4. gm byggande utvidga (en färdig byggnad). Dalin (1850). Hans samlingar ökades till den grad, att han måste bygga till sitt hus. Hedin Pol 2: 415 (1911). jfr TILLBYGGA. —
BYGGA UNDER10 40. (i fackspr.) bygga en (fast) grund under (ngt). Då vägen flerstädes måst byggas under med sten. SD(L) 1901, nr 187, s. 4. jfr UNDERBYGGA. —
1) (†) till 2: bebygga; uppodla. Skall borgamestarana och raadit biwda them thill, ath the bygge theres tompther op. GR 1: 243 (1524). Fatige men, som wele sökie och byggie sich hemmen vp. Därs. 16: 122 (1544). VRP 1648, s. 371.
2) till 9.
a) bygga; återuppbygga. Iach kan bryta nidh gudz tempel, och byggia thz vpp igen på tree daghar. Mat. 26: 61 (NT 1526). Denna templets bottenvåning / bygges upp, som du befallt, / af basalt. Rydberg Dikt. 2: 70 (1891).
1) (†) till 2: flytta ut o. inrätta (ett torp l. dyl. åt sig ngnstädes); äfv. utan obj. Een Skattebonde försäljer sin jordh med den betingningh, att honom medgifs på dess ägor att byggia uth. RARP 4: 592 (1651). Besåg Johan Jönssons upodlingar: han hade bygt ut från byn sin gård på ett ställe, där vilda skogen förut varit. NorrlS 88 (1793).
2) (†) i förb. med prep. med: hushålla så för (ngn) att han nödgas lämna sin gård?; jfr BYGGA 3. (Sv.) Hon bygger ej ut med honom, (t.) sie hauset nicht übel, sie ist eine gute Haushälterin. Lind (1749).
3) till 9.
a) gm byggande utvidga (en byggnad l. stad o. d.). Så intogo .. (assyrierna) Babylon, och Semiramis byggde ut staden åt alla sidor. Almqvist Törnr. 1: 21 (1839). (Byggnaden) kan .. genom tillägg af ett par flyglar byggas ut två gånger. NordT 1897, s. 542.
BYGGA ÖFVER10 40. anbringa öfver (ngt) en byggnad l. ett golf- l. takliknande skydd o. d.; jfr BYGGA 9. Bygga öfver en brunn, en gruföppning. Weste (1807). (Man började) ”bygga öfver” fyrskeppen, d. v. s. de erhöllo ett vanligen 2 m. öfver hufvuddäcket liggande lättare ”stormdäck”. VFl. 1908, s. 10. jfr ÖFVERBYGGA.
Ssgr (i allm. till 9): A: BYGG-ARBETARE~0200. (mindre br.) byggnadsarbetare. PT 1908, nr 199 A, s. 4. —
-HERRE. person som (i sht för egen räkning) låter uppföra en byggnad l. byggnader; ofta (i sht i fackspr.) motsatt: byggnadsentreprenör. SthmStadsord. 1: 112 (1654). Lind (1749). (Arkitektens) oböjliga vilja och konstnärliga idealism förde honom i konflikt med byggherrar och beställare. 2NF 17: 810 (1912). —
-KLOTS l. -KLOSS. (särskildt tillformadt) stycke trä l. sten o. d. ingående i en samling af dylika afsedd att användas af barn, då de på lek bygga små hus o. d. LD 1923 nr 230, s. 5. —
-KONST. (bygg- 1740 osv. bygge- 1640—1723) (numera föga br.) byggnadskonst (se d. o. 2). Linc. (1640). TT 1899, B. s. 121. —
-KONSTNÄR~02 l. ~20. (i högre stil) byggnadskonstnär. Nikodemus Tessin, Sveriges störste byggkonstnär. Eichhorn Stud. 1: 179 (1869). —
-MÄSTARE. (bygg- 1639 osv. bygge- 1538—1758. bygg(i)o- 1526—1737)
1) person som tekniskt leder (tillhör den tekniska ledningen för) utförande af byggnadsföretag (i sht husbygge) l. som genomgått utbildning för (äger vissa praktiska insikter i) detta yrke; numera i sht om dylik person (murarmästare l. timmermästare) som icke erhållit högre utbildning i yrket. Jach .. haffuer lagt grundwalen som en wijs byggio mestare. 1Kor. 3: 10 (NT 1526; Bib. 1917: såsom en förfaren byggmästare). Vill H. K. M:tt försenda een byggemestare till domkyrkian i Ubsala. RP 8: 21 (1640). Under vistelsen i Göteborg dekorerades baron Nils Ericson och flera af järnvägens byggmästare med ordnar. De Geer Minn. 1: 240 (1892). jfr BOND-, FORTIFIKATIONS-, SKEPPS-BYGGMÄSTARE.
3) (i högre stil) oeg. o. bildl.; jfr BYGGA 9 e o. 10. Språk-konstens förste Byggmästare ock lärare hos Grekerna. Tiällmann Gr. Föret. 7 (1696). Verldarnas store Byggmästare. Agrell Maroco 2: 264 (1799, 1807). Ordspråket, att hvar och en är sin lyckas smed eller byggmästare. Melin Pred. 3: 98 (1852). (Congreve) är .. klen som dramatisk byggmästare. Sylwan (o. Bing) 1: 344 (1910).
Ssgr (till 1): byggmästar(e)-examen,
-firma,
-kår,
-lära.
Afledn. (till 1; numera föga br.): byggmästeri, n. byggnadshandtverk. Schroderus Comenius 522 (1639). Dalin (1850). —
-SIDA, se sp. 4636. —
-VERK. (numera föga br.) byggnadsverk. Stadens publique Huus och Byggvärck. Carlberg SthmArchitCont. B 2 b (1740). Fornv. 1913, s. 34. —
-VURM. (hvard., numera mindre br.) vurm att bygga; ngn gg: person som har dylik vurm. Nordforss (1805). Östergren (1917). —
-YTA, se sp. 4636.
B (†): BYGGE-KONST, -MÄSTARE, se A. —
-REDSKAP.
2) till 9: materialier att bygga hus l. fartyg o. d. med. Björner Lodbr. 39 (1737). Lind (1749; under bau-zeug).
C (†): BYGG(I)O-MÄSTARE, se A.
Afledn.: BYGD, se d. o. —
BYGGARE, m.||ig. (-ere 1579) [fsv. byggiare]
1) (föga br. utom ss. senare led i ssgr) till 2. Skärgårdarnas byggare: bondfolket, torpfolket och fiskarfolket, herrgårdsfolket och det sommargästande stadsfolket. Mörne Strandb. 1: 6 (1915). jfr BERGS-, IN-, INNE-, JORD-, KUST-, STRAND-BYGGARE m. fl.
2) (†) till 7. Är .. desto nödigare för en byggare på ädla bergverk, at få dela dess i näringen ärnade Capital på flere ställen. Stockenström PVetA 1749, s. 15.
3) till 9: person som bygger l. låter bygga (ngt) l. som ägnar sig åt byggnadsverksamhet; äfv. om djur; numera nästan bl. i ssgr. HB 1: 224 (1579). Du har en byggares duktiga hand. Heidenstam Svensk. 2: 282 (1910). jfr BRO-, JÄRNVÄGS-, KVARN-, KYRKO-, MASUGNS-, ORGEL-, SKEPPS-BYGGARE m. fl.
4) till 10; nästan bl. i ssgr. Moderna byggare af stater och systemer. Fahlcrantz 3: 113 (1864). jfr SAMHÄLLS-, SPRÅK-, SYSTEM-BYGGARE m. fl.
-stekel. zool. stekel tillhörande den grupp (omfattande getingar, humlor, bin, myror) som bildar samhällen; vanl. i pl. Dahlbom Insekt. 241 (1837). Holmström Naturl. 1: 140 (1888). —
BYGGE, n.
1) (föga br. utom ss. senare led i ssgr) till 2: nybygge; koloni. Een hoop .. små Byggen, som hwarken för fierdedehls Hemman kunna bestå, eller (osv.). Stadga 3/2 1691, s. A 2 a. Klaudiopolis .. var enligt sägnen ett helleniskt bygge. Rydberg RomD 117 (1877). jfr NY-BYGGE.
2) till 9: byggande; byggnadsverksamhet; byggnadsföretag; konkret: (under uppförande varande) byggnad. JMatthiæ 1: 22 (1658). När murare Stark .. föll ner från bygget och slog ihjäl sig (osv.). Hedenstjerna FruW 136 (1890). Man har följt den vanliga taktiken, att strejka vid en del byggen. VL 1908, nr 76, s. 4. jfr BÅT-, EGNAHEMS-, JÄRNVÄGS-, HUS-, KYRKO-, NY-, UT-, ÖFVER-BYGGE m. fl.
3) till 9 b; äfv. biodl. konkret, om bikaka. IErici Colerus 2: 82 (c. 1645). (Honungs-) Varans beskaffenhet är beroende af .. (bl. a.) byggets beskaffenhet. 2NF 11: 1074 (1909). jfr KAK-BYGGE. —
BYGGELSE, r. l. f. [fsv. byggilse] (†) till 9: byggande. Miöl-Qwarnars Byggelse. LReg. 111 (1618). Wollimhaus Ind. (1652). —
BYGGENSKAP, r. l. m.
1) (†) till 3: jordbruk, gårdsbruk. Thetta war theras synd, at the .. så elskade theras åker och byggenskap, at the läte Gudz Rike fara. LPetri 2Post. 145 b (1555). Sittia hema wid boo och byggenskap, bruka åker och äng. Svart G1 56 (1561).
2) (numera bl. ngn gg arkaiserande) till 9: bygge se d. o. 2); äfv. i bild; numera bl. öfvergående i bet.: byggnadsväsen. Somlige bära, effter Pauli betygan, gull til thenna byggenskapen, somlige silfwer, somlige ädla stenar. Swedberg Cat. e 2 b (1709). Hälsingland är eller var dock en gång Sveriges stoltaste landskap i fråga om byggenskap. TurÅ 1923, s. 52. —
BYGGERAGE, n. (byg(g)erage 1729 osv. byggrage c. 1860—1917. bygg(e)rasch(e) 1842—1863) [med afs. på anv. af afledn.-ändelsen -erage jfr ordpar som BRYGGA, v.: BRYGGERAGE] (hvard.; numera föga br. utom i Finl.) till 9: byggnadsföretag, bygge (se d. o. 2). Ulff Grundritn. 10 (1729). (Karlarna) buro bilor i händerna och hade förmodligen kommit ifrån något ”byggerage” i trakten. Almqvist Skälln. 68 (1838). Bergroth FinlSv. 81 (1917). —
BYGGERI, n. (numera föga br. utom ss. senare led i ssgr) till 9: byggande; konst(en) att bygga. Rudbeck Atl. 2: 428 (1689). Timmerhygge och byggeri. Bååth WagnerS 3: 3 (1905). jfr FÄSTNINGS-, HUS-, KVARN-, MASKIN-, ORGEL-, SKEPPS-BYGGERI m. fl.
BYGGLIG, adj. (bygge-) (†) till 2: lämplig l. möjlig att bebygga (o. odla); jfr BEBYGGLIG. En byggelig jord. Hasselquist Resa 106 (1750). —
BYGGNAD, BYGGNING, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content